Den initiala informationen till närstående – En studie om intensivvårdssjuksköterskans bemötande

Sammanfattning: Introduktion: I intensivvårdssjuksköterskans ansvarsområde ingår det att bemöta och informera närstående. Att vara närstående på en intensivvårdsavdelning innebär en skrämmande och chockartad situation, där flera beskriver maktlöshet och oro för sin närståendes liv. Intensivvårdssjuksköterskan kan utveckla sin kunskap i att bemöta och informera de närstående i den utsatta situationen. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans bemötande i samband med den initiala information som ges till den respiratorbehandlade patientens närstående. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med deskriptiv design. Data insamlades med halvstrukturerade intervjuer där nio intensivvårdssjuksköterskor från tre olika sjukhus med minst tre års erfarenhet deltog. Data bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom ett tema med fyra huvudkategorier: Intensivvårdssjuksköterskans roll i bemötandet av närstående, intensivvårdssjuksköterskans roll i givandet av information till de närstående, förhållanden som gynnar och försvårar bemötande och givande av information. Under huvudkategorierna framkom elva underkategorier. Det framkom också att intensivvårdssjuksköterskorna inte gjorde någon skillnad i bemötande och i givande av information där närstående var barn. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev olika tillvägagångssätt för att bemöta och ge information till de närstående initialt. De ansåg att det var viktigt att göra barnen delaktiga, men bemötte och gav information till dem på ett liknande sätt som till de vuxna. Resultatet mynnade i många givna tillvägagångssätt, men också faktorer som både gynnar och försvårar bemötandet och givandet av information.