Evolution av färgteckningen hos zebror : varför har zebrorna fått sina ränder och varför har olika zebraarter olika färgteckning

Sammanfattning: Detta arbete är en litteraturstudie med syfte att gå igenom teorier bakom zebrans ränder och de eventuella anledningarna bakom arternas varierande färgteckning. Det finns många teorier som sägs vara anledningen till zebrans ränder och jag har valt ut de mest studerade teorier och de jag själv tycker är rimligast. De teorier jag valt att ta upp i detta arbete är temperaturreglering, tsetseflugor, rörelsekamouflage och förstärkning. Zebrans tre arter har olika utseenden på sina ränder. Grevyzebrorna har smala ränder och en vit mage. Bergszebrorna har tjockare ränder och även de en vit mage. Stäppzebrorna har tjockare ränder, ingen vit mage och har ”skuggränder” mellan de svarta ränderna. Stäppzebror i söder har i princip alltid dessa skuggränder, medan det är ovanligt att se dessa på zebrorna som lever längre norrut. Att stäppzebrorna i norr inte har några skuggränder kan bero på att de behöver starka kontraster på sina ränder för att temperaturregleringsteorin ska fungera. Stäppzebrorna i söder lever inte i lika höga temperaturer och är därför inte beroende av temperaturreglering lika mycket. Temperaturregleringsteorin bygger på att zebrans svarta och vita ränder värms upp olika mycket och det bildas därför luftströmmar mellan ränderna, vilket kyler ner zebran. Mest kontrasterande ränderna bör ses på djur som bor i varmare habitat. Detta stämmer för stäppzebran, som beskrivet ovan. Men även bergszebran har starka kontraster på sina ränder, medan de lever i lägre temperaturer, vilket motsäger denna teori. Det finns inga studier gjorda på temperaturregleringsteorin, vilket gör teorin ifrågasättbar. En annan teori är att tsetseflugor och tabanidflugor ogillar att landa på randiga djur och zebrorna på det sättet skonas från dem. Dessa flugor kan bära på allvarliga sjukdomar, som exempelvis sömnsjukan. Att det har blivit en selektion av de ränder som skonar zebran från dessa sjukdomar känns rimligt, det finns dessutom studier som stödjer denna teori. Rörelsekamouflage är ytterligare en teori bakom zebrans ränder. Den säger att rovdjur blir förvirrade av zebrans ränder när zebran är i rörelse, och kommer ha svårt att bedöma djurets hastighet och riktning. Detta kan eventuellt bero på att två optiska illusioner uppstår, dessa kallas barber-pole och wagon-wheel. Studierna är gjorda med datorsimulationer, och inte på savannen som jag hade velat. Studierna är testade på människor, och tar inte hänsyn rovdjurens synförmåga. Illusionerna uppstår när man testat på stäppzebrans färgteckning, men ingen studie är gjord på bergszebran eller grevyzebran. Därför finns det många aspekter som gör denna teori osäker. En annan teori är förstärkningsteorin, som säger att när zebrorna rör sig i flock kommer det bli lättare att urskilja de svaga eller skadade individerna tack vare flockens ränder. När flocken sätts i rörelse kommer ränderna att röra sig på ett visst sätt och de djur som rör sig annorlunda kommer att sticka ut från den generella bakgrunden och bli mer synliga. Rovdjuren kommer då att kunna se de svaga och skadade djuren och får en god chans att fälla den zebran. Även denna studie är uppbyggd på datorsimulering och mänsklig synförmåga, vilket jag tycker ger teorin mindre trovärdighet.