SAMVERKAN mellan skola och socialtjänst kring barn och unga med psykisk ohälsa.

Sammanfattning: Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i samhället för barn och unga. För att kunna hjälpa barn eller unga som lider av psykisk ohälsa på bästa möjliga sätt krävs det sammansatta insatser. Samverkan mellan olika aktörer, som under de senaste åren har blivit en vanlig arbetsform är en insats som ger möjlighet att se barnet och den unga utifrån en helhetssyn. Denna studie kommer att undersöka hur professionella inom skola och socialtjänst upplever samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa. Det som är centralt i studien är att undersöka utifrån professionellas upplevelser inom skola och socialtjänst vilka aspekter som de anser kan försvårar samverkan samt vilka aspekter som kan underlättar samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen. Samt även att undersöka hur samverkan kan se ut mellan skola och socialtjänst kring målgruppen. Tidigare forskning har pekat på att samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen är komplex men nödvändig. Studien bygger på ett kvalitativt tillvägagångsätt och i studien har semistrukturerade intervjuer används. Fem personal har intervjuats två från socialtjänst och tre från skola. Resultatet och analysen som gjorts i studien bygger på den insamlade data som gjorts och stämmer i stor del överens med det tidigare forskning pekar på samt teorin som valts. Resultatet i studien pekar på att det finns olika aspekter som både försvårar och underlättar samverkan mellan skola och socialtjänst kring barn och unga med psykisk ohälsa. Det framkommer att de aspekter som kan underlätta kan även försvåra samverkan, vilket tyder på att samverkan är komplex. I studien framkommer det även att samverkan uppfattas som något positivt men att samverkan i sig inte kan vara målet. Det framkommer även att det råder brister i samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen trots att man utifrån en teoretisk nivå vet vilka aspekter som försvårar eller underlättar. Det framkommer att det saknas en tydlig koppling mellan samverkan på ett teoretiskt plan och praktiskt.