Distribution i Italien - Agent eller Återförsäljare

Sammanfattning: Distributionen av varan är en väsentlig del av arbetet för att ta sig in på en ny marknad för ett exporterande företag. Det finns ett antal olika slags distributörskonstruktioner. De flesta svenska företag som beslutar sig för att etablera sig i Italien väljer att använda sig av antingen en handelsagent eller återförsäljare, eller bildar de ett eget dotterbolag eller öppnar en filial. Eftersom både Sverige och Italien är medlemmar i EU innebär det att arbetet beaktar några EG-rättsliga aspekterna. I detta fall medför det att den europeiska konkurrensrätten kommer att behandlas och direktivet 86/653/EEG som upprättades för att harmonisera regleringen i Europa kring handelsagenter. EG-direktivet är dock ej heltäckande utan måste kompletteras med italiensk rätt på vissa områden. Detta tillsammans med att återförsäljare på avtalsrättsligt plan styrs av den italienska civilrätten gör det intressant att få kunskap i var den italienska rättsordningen reglerar dessa distributionskonstruktioner. Arbetet utgår från tre nyckelfrågor: vilka kontroll möjligheter har huvudmannen, hur ser kostnadsfördelningen ut samt hur ser uppsägningstiderna och -kostnader av distributören ut. Arbetet visar att handelsagenten är den distributionskonstruktion som huvudmannen kan kontrollera och styra mest. Kontrollen över distributionen med hjälp av en handelsagent kostar dock huvudmannen mer än att ta hjälp av en återförsäljare. Den merkostnad som det innebär infattar även ett visst mått av marknadsföring och oftast en redan befintlig kundkrets och så länge det rör sig om en äkta handelsagent så uppstår heller inga problem att ge ut ensamrätten att sälja varan på ett visst område eller till en viss kundkrets till denne. Fördelarna med handelsagenten visar sin baksida när avtalet skall lösas upp och huvudmannen måste betala ut ett avgångsvederlag. Vad gäller uppsägningstider så följer handelsagenten och återförsäljaren ungefär samma tidsfrister.