Felansvar eller rådgivningsansvar? IT-konsulters skadeståndsansvar

Sammanfattning: Felansvar vid IT-tjänst I ett datakonsultföretag är medarbetarnas samlade kunskaper den centrala tillgången. En datakonsults uppdrag kan bestå av allt från rådgivning och tillverkning till försäljning av lösa saker. Avtalsobjektet är ofta information vilket innebär att det är svårt att klassificera avtalet rättsligt då de ofta innehåller moment av köp, tjänst och nyttjanderätt. Inom IT-branschen är beskrivningen av leverantörens åtagande och avtalsobjektet de viktigaste delarna i ett avtal eftersom det är denna beskrivning som utgör grunden för felbedömningen. Köplagens regler om fel kan sannolikt komma att användas som grund för felbedömningen även om de ej är direkt tillämpliga. Det första och viktigaste dokumentet att ta hänsyn till när köparens befogade förväntningar skall bestämmas är kravspecifikationen. Utformandet en kravspecifikation kan göras som en beskrivning av produktens funktion, vad produkten skall kunna åstadkomma. Detta passar kunden eftersom det är vanligt att han inte besitter den tekniska kunskap som krävs för att kunna beskriva hur tjänsten skall utformas. Det finns en allmän obligationsrättslig princip som innebär att en leverantör skall visa omsorg gentemot kundens intressen. Omsorgsplikten går att spåra i lagar som kommissionslagen, sjölagen och konsumenttjänstlagen men även i ett antal internationella rättsakter som till exempel CISG art 7.1 som hänvisar till ''the observance of good faith in international trade''. Omsorgsplikten är fråga om en allmän omsorg om motpartens intressen och behandlar inte själva utförandet av tjänsten. Omsorgsplikten har dock inte stor betydelse vid själva felbedömningen. En princip som spelat stor roll vid felbedömningen är fackmannamässigheten. Lindberg/Westman menar att leverantören skall följa allmänna normer och principer för uppdrag av motsvarande typ. Lindberg/Westman, Praktisk IT-rätt, s. 438. Det tydligaste exemplet i en lagtext på ett krav på fackmannamässighet hittar vi i KtjL 4 § 1 st, men även KöpL, 17 § 2 st, innehåller regler som skulle kunna jämföras med att utföra en tjänst fackmannamässigt. Det finns ingen preciserad regel för vad fackmannamässigt innebär men det är klart att det är ett objektivt krav på själva tjänsten. I allmänhet när en leverantör inte uppfyller kraven på fackmannamässighet innebär det att tjänsten anses felaktig. Rådgivningsansvar Ett råd kan räknas som allt från en personlig rekommendation till professionell rådgivning av ett sådant slag att rådet i sig utgör ett immateriellt uppdrag. Rådgivarens ansvar omfattar dock endast sådan information som han förmedlar i sin kommersiella verksamhet eller annan verksamhet som han har ett ekonomiskt intresse i. För att kunna bedöma om en rådgivare förfarit på ett vårdslöst sätt gäller det att först försöka fastställa den norm inom branschen som rådgivaren skall ha brutit mot. Först därefter kontrolleras om denna norm har åsidosatts till den grad att skadeståndsskyldighet skall uppkomma. En rådgivare har även en pedagogisk plikt att analysera vilken information som kunden kan tillgodogöra sig och därefter anpassa samt tillhandahålla information som motsvarar dennes behov av att kunna tolka informationen. Skadeståndsskyldighet förutsätter att det culpösa handlandet har orsakat skadan. Om någon med goda skäl satt sin tillit till den information som har förmedlats i en yrkesverksamhet finns det mycket som talar för att informationsförmedlaren får bära följderna. Denna princip kallar Kleineman för den befogade tillitens relevans. Kleineman, Ren förmögenhetsskada, s. 466 ff. Förutom att principen om den befogade tilliten relevans skall vara uppfylld krävs det även att rådgivaren kände till syftet med informationen samt vilka beslut som kunde komma att fattas med informationen som underlag. Detta är den så kallade ''the end and aim rule'' som har vuxit fram som en regel om ansvarsbegränsnings inom angloamerikansk rätt Slutsats Felansvaret som kan drabba en IT-konsult beror till stor del på det avtal som parterna har träffat. Därför framstår det som extra viktigt för båda parter att noga överväga vad de vill uppnå genom avtalet samt vilka konsekvenser utformandet av avtalet och kravspecifikationen kan få. Det finns dock andra faktorer som kan påverka felansvaret. Bland dessa hittar vi bland annat fackmannamässigheten och omsorgsplikten. IT-branschen är ung och utvecklas med en oerhörd hastighet vilket gör det svårt att fastställa vad som är normal standard när en konsult utför en tjänst. Detta är kanske den största skillnaden mellan en IT-konsult och en vanlig konsult när man skall bedöma vad som utgör ett fel. Frågan är hur parterna skall lösa detta problem? Ett sätt och förmodligen det enda är genom utformningen av avtalet. Leverantören kan till exempel verka för att parterna i en ingress skriftligen skall förklara att de har diskuterat olika problemområden och att kunden är medveten om de speciella förhållandena som råder inom IT-branschen. Kundens bör för att tillvarata sina intressen anlita en utomstående konsult vid avtalsskrivningen som besitter de kunskaper som krävs. När det gäller den fråga som ställs i rubriken till uppsatsen om en IT-konsult kan ha ett felansvar eller ett rådgivningsansvar är min slutsats att han kan ha såväl ett felansvar som ett rådgivningsansvar.