Immunhistokemi - Utvärdering av antikropp mot pHH3 som potentiell markör för mitos vid diagnostisering av duktal bröstcancer

Sammanfattning: Duktal bröstcancer är den vanligaste formen av invasiva brösttumörer. Graderingssystemet för bröstcancer har definierats av Elston och Ellis och är baserat på tre parametrar. En av dessa är räkning av antal mitoser på preparat färgade med Hematoxylin och Eosin (HE). Som ett komplement vid bedömning av bröstcancer analyseras Ki67, en proliferationsmarkör, med hjälp av immunhistokemi (IHC).  Fosfohiston H3 (pHH3) är ett histonprotein som finns i cellkärnan. Proteinet tros vara en specifik markör för mitos eftersom den är fosforylerad enbart under M-fasen och i slutet av G2-fasen. Syftet med studien var att utvärdera pHH3 som potentiell markör för mitos vid diagnostiseringen av duktal bröstcancer. Syftet var även att jämföra metoden med räkning av antal mitoser och Ki67-positiva celler, samt att studera den interindividuella skillnaden vid bedömningen av preparaten. Materialet bestod av 20 sektorresektat med invasiv duktal bröstcancer. Preparaten färgades med IHC och bedömdes mikroskopiskt. Celler som var positiva för pHH3 och Ki67 samt antal mitoser räknades, av tre läkare. Ett medelvärde för varje patientfall och metod beräknades från läkarnas bedömningar. Metodernas variationskoefficienter och dess medelvärden beräknades. Variationskoefficienterna uppvisade medelvärden på 0,21 för Ki67 +/- 0,10 SD, 0,33 för pHH3 +/- 0,14 SD och 0,46 för mitosräkning +/- 0,34 SD. Korrelationskoefficienterna för metoderna och respektive läkare uppvisade en spridning. Korrelationerna uppvisade medelvärden på r = 0,78 för Ki67 och pHH3, r = 0,74 för Ki67 och mitos samt r = 0,83 för pHH3 och mitos. Enligt studien verkar antipHH3 vara ett bra komplement vid bedömning av duktal bröstcancer. Dock krävs tydliga kriterier för vad som ska räknas som en pHH3-positiv cell. Intervariabiliteten verkar bli mindre med anti-pHH3 än vid räkning av mitoser, som är mer tidskrävande. Minst intervariabilitet ses vid bedömning av anti-Ki67 som en proliferationsmarkör.