Skåneprovet

Sammanfattning: AbstraktI mitt arbete har jag ur olika aspekter analyserat det slutprov (Skåneprovet) på A-kursen i historia, vilket på initiativ av historielärarnas förening genomfördes 2004 på några gymnasieskolor i Skåne. Man ville härmed titta närmare på attityden till provet och skapa en debatt om historieämnets status och vilka möjligheter som finns till en nationell bedömning.290 elever från olika utbildningar deltog i provet, som bestod av fem delar, där det bl.a. ingick analys av och diskussion kring historiska skeenden, samtal utifrån historiskt perspektiv och källkritiska ställningstaganden. Vid konstruktionen av provet hade man naturligtvis utgått från läroplanens målbeskrivning. Syftet med mitt arbete är att ta reda på vad elever och lärare anser om obligatoriska slutprov och huruvida Skåneprovet följer de riktlinjer som gäller för provkonstruktion. Via en enkätundersökning, vilken gjordes samtidigt med provet, fick eleverna svara på frågor rörande testets överensstämmelse med A-kursens innehåll samt motivera de val man gjort där flervalsalternativ fanns. Frågeformuläret bestod av två svarsalternativ ja/nej eller bra/dåligt. Sammanlagt omfattade enkäten, som för övrigt finns tillgänglig på Internet, sexton kryssfrågor och åtta motiveringsfrågor. Utfallet av enkäten presenteras i tabell- och diagramform. Merparten av eleverna var emellertid av den åsikten att provet inte gav en rättvisande bild av vad man lärt sig under kursens gång. Någon egentlig motivering till detta framkom inte. Inställningen till ett nationellt slutprov är ambivalent, något som kan bero på en viss ovilja till förändring och att eleverna känner sig trygga med nuvarande provsystem, som ofta utgörs av flera kortare prov. Däremot var man övervägande positiv till provets utformning och även tiden som avsatts ansågs vara lagom. Av lärarna , som också fick besvara en enkät, ansåg majoriteten att provet överensstämde med A-kursens innehåll men att rättningskriterierna utgjorde en svag punkt. Vissa ansåg provet vara för omfattande. Samtliga var positiva till uppgiften med en tidslinje, då den gav en lättöverskådlig bild av kronologin. Konstruktionen av Skåneprovet ligger helt i linje med den aktuella forskningen kring nationella prov och utvärdering; Peter Nyström behandlar i Rätt mätt på prov skillnaden mellan summativ och normativ bedömning. Ingmar Wedman presenterar två relevanta modeller för bedömning; mätmodellen och kunskapsmodellen. Anja Virta vänder sig emot faktainlärning som bygger på minnesförmåga och beskriver de nya evalueringskrav som bättre speglar elevens historietänkande. De tendenser som dominerar inom forskning idag poängterar att kunskapsskillnader är beroende av skillnader i resonemang, tankesätt och problemläsningsteknik. Dessa skillnader förutsätter kvalitativa bedömningsmodeller. En summativ validering ger en mer rättvisande bild av elevens kunskapsinhämtning. I enlighet med dessa riktlinjer följer Skåneprovet även vad som förespråkas i skollagen och man kan således hävda att provet kan generera intressanta diskussioner kring ett eventuellt införande av en nationell utvärdering av ämnet historia.