Specialpedagogiskt stöd och insatser : -för barn med språkstörning i förskolans lärmiljö

Sammanfattning: Abstrakt Språkstörning är en diagnos som innebär att barnet har en språklig svårighet. Barnet har svårt att förstå vad som sägs, att producera och använda ord för att kunna kommunicera med andra. För att dessa barn ska få en optimal språkutveckling under sin förskoletid behöver de möta stöttande och medvetna pedagoger som utformar verksamheten utefter varje barns individuella behov. Barn med språkstörning har ofta kombinationer av andra diagnoser till exempel ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Syftet med vår studie har varit att bidra till fördjupad kunskap kring vilka insatser som görs för barn inom förskolan som befinner sig i en språkstörning eller på grund av sen språkutveckling riskerar att få diagnosen språkstörning. Studien syftar vidare till att undersöka hur specialpedagoger går tillväga för att stödja barn som befinner sig i en språkstörning i förskolan och vilka konsekvenser språkstörningen får för den enskilda individen. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer och genomfört sex intervjuer med specialpedagoger.   När vi sammanställt resultatet kom vi fram till att specialpedagogerna är medvetna om vad en språkstörning innebär. Specialpedagogerna kartlägger och handleder pedagogerna för att hitta de bästa strategierna för barnens fortsatta språkutveckling. Beroende på stora barngrupper och vilket bemötande barnet får och om pedagogerna är mottagliga för alternativa arbetssätt skapas möjligheter och hinder i verksamheten. Specialpedagogerna uttrycker att barnen behöver samspela med andra och ingå i en vanlig förskolegrupp för att utveckla sitt språk. Förskolans lärmiljö är barnens arena för lärande och inlärning med andra.