Småvatten då och nu : en förändringsstudie av småvatten i Skåne och deras kväveretentionsförmåga

Sammanfattning: Populärvetenskaplig sammanfattning: Småvatten är en svacka eller hålighet som är vattenfylld året om. Dessa småvatten fyller många viktiga funktioner i naturen. De fungerar som utjämnare av flödesvariationer, uppehållsplats och födoplats för många djur och växter och som rena estetiska inslag i naturen, och inte minst som reningsplatser för oönskade näringsämnen så som kväve. Dessa småvatten har i takt med en intensifiering av jordbruket i Skåne försvunnit från landskapet, genom dikning och dränering för att öka den odlingsbara ytan. Detta har lett till en utarmning av naturen, och ett ökat utsläpp av näringsämnen till våra hav. På senare år har dock insatser gjorts för att bromsa denna utveckling och småvatten har återskapats och restaurerats. Denna rapport syftar till att se hur förändringen av småvatten sett ut från 1940-talet och fram tills idag. Jag har också försökt att titta på ett antal faktorer som är viktiga för att småvatten ska fungera som kväverenare. Rapporten är ett samarbete mellan Länsstyrelsen i Malmö och GIS-centrum vid Lunds Universitet. Arbetet gick i första hand ut på att utarbeta en metodik för att kunna utföra en storskalig inventering av småvatten i Skåne under en lång tidsperiod. Grundmaterialet bestod av flygfotografier över Skåne från 1940-talet 1980-talet och 2000-talet. Ur materialet slumpades 30 rutor à 5'5km ut som var slumpvis fördelade över Skåne. Dessa rutor inventerades på småvatten genom skärmdigitalisering i ett GIS. Digitaliseringen genomfördes av tre personer, och resultatet kontrollerades genom noggrannhetsutvärdering och fält kontroll. Sedan analyserades småvattnen med avseende på area och antal, markanvändning runt dem, förändring i åker och skogsregioner, samt ett antal parametrar viktiga för kvävereningspotential. Resultaten visar att metodiken för att genomföra en inventering av detta slag var tillfredsställande vad gäller area- och antalsförändringen, men den var inte optimal för att vidare undersöka kvävereningspotential för småvatten. Antalet småvatten hade nästan halverats mellan 1940-talet och 1980-talet men visade sedan en uppgång till 2000-talet. Småvatten som kan bidra till minskad kvävetransport till havet minskade endast något mellan 1940-talet och 1980-talet och har sitt högsta värde idag. Arean för alla småvatten minskade också något först men har sitt högsta värde idag. Småvatten som kan bidra till minskad kvävetransport till havet har ökat sin area genomgående. Den största förändringen av småvatten visar sig vara de minsta småvattnen. De är främst dess som har först försvunnit och sedan tillkommit igen. Småvatten har främst försvunnit från åker och tillkommit i gräsmark. Rapporten ger vissa indikationer på att kvävereningspotentialen har blivit bättre men mätningar av kustvattnet visar inga tendenser på minskat kväveläckage. Förmodligen beroende på ökade utsläpp.