Romantiken möter empirisk naturvetenskap i svensk kulturdebatt : en studie i läran om "det omedvetnas" utveckling hos Viktor Rydberg och Axel Herrlin

Sammanfattning: Uppsatsen redogör för Viktor Rydbergs och Axel Herrlins versioner av läran om ”det omedvetna/undermedvetna”. Den diskuterar dessa genom en skildring av de filosofiska och psykologiska dimensionerna hos begreppet hos de båda. Vidare diskuteras begreppet i relation till själslig hälsa, en redogörelse görs för de eventuella positiva och negativa effekter kontakten med ”de omedvetna/undermedvetna” kan ge upphov till, samt en skildring av vad Rydberg betonar i begreppen i relation till Herrlin och vad Herrlin betonar i relation till Rydberg.                       För Rydberg är ”det omedvetna” den först existerande delen av psyket, vilken innehåller de mest subtila delarna av detsamma. Vidare är ”det omedvetna” holistiskt på ett sätt som gränsar till det numinösa och i högsta grad dynamiskt. Det förutsätter även en klart idealistiskt färgad metafysik, vilket ger upphov till en människosyn som betraktar människan som inte bara bilologisk och materiell, utan även som ande. Rydbergs ”det omedvetna” är något i grunden positivt mer än negativt för psyket. Det äger mer psykisk energi än medvetandet, har i någon mening en egen vilja och intention, samt utgör basen för de psykiska krafterna i allmänhet. I speciell bemärkelse kommer psykiska och moraliska krafter som samvetet, moralen, instinkterna, fantasin och inbillningskraften, från detta psykiska rum. ”Det omedvetna” anses kunna påverkas och ta skada om kroppen drabbas av sjukdom, döendet eller känslor av vanmakt och andra svåra negativa psykiska tillstånd.                       I Herrlins version är ”det undermedvetna” något ursprungligt och centralt för psyket. Det är psykets essens, vilken äger större psykisk kraft och energi än medvetandet. Det råder en ständig, för psyket hälsobringande och harmonierande, växelverkan mellan medvetandet och ”det undermedvetna”. Även han är idealist och betraktar en naturvetenskaplig syn på psyket som orealistisk. Människan anses bestå av något mer substantiellt än det materiella, likaså psyket och ”det undermedvetna”. Detta rum innehåller i mycket högre grad positiva än negativa dimensioner. Det utgör grunden för allt psykisk kreativitet och skapande, där han oftast exemplifierar med vetenskapligt, litterärt, filosofiskt skapande, samt psykiska kreativa processer i allmänhet. Viktiga psykiska funktioner, som exempelvis minnet, anses kunna stärkas dramatiskt i kontakten med ”det undermedvetna”, Herrlin nämner även bland annat undermedvetna rörelser och undermedveten kombinationsförmåga. ”Det undermedvetna” är patologiskt, vilket innebär att det ofta, men inte alltid, kommer till uttryck genom psykiska sjukdoms- eller abnormitetstillstånd, vilka ofta, men inte nödvändigtvis alltid, kan ha en psykiskt läkande funktion genom den hälsobringande kontakten med psykets centrala del, vilket dessa tillstånd anses ge upphov till. Speciellt i fall av hysteri, epilepsi och personlighetsklyvning, anses detta vara fallet.                       Vid en jämförelse kan sägas att de båda ger begreppet en utpräglat idealistisk, holistisk och  syntetisk karaktär. De anser båda att ”det omedvetna/undermedvetna” är den äldsta delen av psyket, vilket medvetandet senare utvecklats ur. Båda associerar detta rum med kreativitet och psykiskt skapande krafter i allmänhet. Fantasin, inbillningskraften och drömmarna anser de även vara centrala i detta psykiska rum. De var båda mycket inspirerade av spiritism och parapsykologiska fenomen som uttryck för ”det omedvetna/undermedvetna”. Herrlins version av ”det undermedvetna” var dock mer patologisk (”det undermedvetna” kommer på ett speciellt sätt till uttryck i psykiska sjukdoms- och abnormitetstillstånd, medan Rydberg i högre utsträckning betonar att ”det omedvetna” är den mest substantiella och centrala delen av psyket, där substansen till känslor,instinkter och andra psykiska funktioner existerar. Slutligen är Rydbergs version av begreppet, mer färgad av humanvetenskaplig metod och människosyn, i det att han starkt poängterar humanistiska (kultur)verksamheters psykologiska betydelse, som vetenskaplig, litterär, filosofisk och konstnärlig verksamhet.