Cellulosalack– partiell bättring av lakuner på cellulosaytbehandlingar

Sammanfattning: Anledningen till att skriva om cellulosalack är att från år till år det finns allt fler möbler med sådan ytbehandlingsom hamnar på konserverings- och restaureringsverkstäder. Dessa möbler kommer framför allt från1950- och 1960-talet (när det var en av dem vanligaste typerna av ytbehandling) men även från 1920- och1930-talet. Idag har möblerna från 1900-talet blivit antikviteter och eftersökta på marknaden. Därför är demvärdefullast med sin ursprungliga ytbehandling som behöver skyddas och bevaras.Den här typen av transparent ytbehandling orsakar många problem för en konservator men jag harkoncentrerat mig på hur man partiellt kan bättra lakuner, som man kan tolka här som tomrum, brist, bortfallav transparent ytbehandling (ordet kommer från latin – lacuna, lacunae).Tidigare har den vanligaste metoden för att restaurera en möbel med förstörd cellulosaytbehandlingvarit att rensa bort den gamla och lägga på helt ny. I moderna tider är det uppenbart att det är inte särskiltmiljövänlig och hälsosamt att rensa bort och lägga på nytt cellulosalack samt med bevaringsattityd är det bättreatt reparera den gamla ytbehandlingen som är originell och autentisk. Som möbelkonservator borde manlära sig att hantera sådan ytbehandlingsproblematik.Därför finns det behov att hitta metoder och material som hjälper att fylla lakuner på ett effektivt sätt.Där har jag också värderat dem utifrån konserverings- och restaureringsgrundregler. Baserade på skriftligakällor samt på min och min handledarens erfarenhet i detta område, har jag i mitt examensarbete genompraktiska experiment presenterat och utvärderat några metoder att fylla lakuner.