Armeringsmatta och bark som markstabiliserande material på betesytor till mjölkkor - en utvärdering

Sammanfattning: Ett vanligt problem på mjölkgårdar är att trampskador uppkommer på betesytor som är kraftigt belastade av mjölkkor under betessäsongen. Den genomsnittliga besättningsstorleken i Sverige stiger och det leder till att problemet med trampskador ökar. Risken för trampskador tilltar vid stora mängder nederbörd. För att undvika trampskador på marken går det att dränera och ta bort matjorden och lägga dit ett markstabiliserande material. Bark som markstabiliserande material har i tidigare studier visat sig vara bra om barken är ordentligt packad. Armeringsmatta är ett material som består av ett kraftigt plastnät och som är starkt och tåligt. Syftet med fältförsöket var att identifiera hur tramptålig bark respektive armeringsmatta var jämfört med ingen åtgärd alls, samt att utvärdera hållbarheten på dessa markstabiliserande material under en andra betessäsong. Det utvärderades även hur gropindex som mätmetod fungerade. För att analysera de olika materialen valdes betesfållornas grindhål ut. Tre rutor anlagda med bark och tre rutor med armeringsmatta, samt tre rutor kontroll där det inte har gjorts någon markstabilisering studerades i försöket. Fältförsöket bestod totalt av nio försöksrutor i nio olika grindhål. Ett gropindex användes för att undersöka hur tramptåliga materialen var. Utvärderingen gjordes vid 6 olika mättillfällen. Det gjordes även en visuell bedömning av hur effektivt de olika materialen motverkade trampskador samt av växtlighetens täckningsgrad utanför försöksrutorna med de markstabiliserande materialen. Det togs flygbilder för att bedöma grad av vegetationstäckning av den intilliggande marken. Antalet djur som passerade försöksrutorna registrerades för att kunna göra en jämförelse mellan frekvens av trampskador och antalet passager i varje fållöppning. Nederbördsmängden och lufttemperaturen registrerades med hjälp av en väderstation i nära anslutning till betesfållorna. Mängden nederbörd var inom det normala för årstiden. Vid analys av antalet gropar som bildats på försöksytorna, benämnt gropindex, fanns tydliga signifikanta skillnader (p≤0,001) mellan bark och armeringsmatta samt mellan bark och kontroll från mättillfälle 3 fram till slutmätning. Det fanns ingen signifikant skillnad (p>0,05) mellan armeringsmatta och kontroll vid något av mättillfällena. Enligt vegetationsbedömningen var det ingen stor skillnad i andel vegetation omedelbart utanför försöksytorna under betessäsongens gång. Enligt den visuella bedömningen var bark sämre än armeringsmatta och kontroll. Barken blev mer ojämn och antalet trampskador var större än på armeringsmattan och kontrollerna. Armeringsmattan visade tecken på förbättring när den blev mer jämn under betessäsongens gång. En utvärdering av gropindex som mätmetod kunde påvisa vissa brister med denna metod. Antalet passager i de olika fållorna inom blocken skiljde sig åt i vissa fall. Dock påverkade inte detta resultaten eftersom fållor med högre antal passager inte hade ett högre gropindex. Den visuella bedömningen tyder på att barken behöver förnyas till nästkommande betessäsong och armeringsmattan behöver endast göras ren från jord och gödsel. Eventuellt kan kanterna som kommit upp ur jorden och geotextilen behöva grävas ner något. Bark som markstabiliserande material fungerade sämre än armeringsmatta och sämre än mark där det inte gjorts någon markstabilisering. Armeringsmattan fungerade som markstabilisering och det uppkom få trampskador, dock fungerade det lika bra att inte göra någon markstabilisering. Väderdata som registrerades på plats visade att nederbörden var relativt normal för denna plats detta år.