Produktivitet vid GROTskotning beroende på sätt att GROTanpassa avverkningen
Sammanfattning: Biobränslen har i många år ökat i Sveriges energimix. Den största potentialen för fortsatta ökningar bedöms finnas i kategorin oförädlade trädbränslen vilka i dagsläget består till ca 50% av grenar och toppar (GROT) från föryngringsavverkningar. Ett antal studier pekar på att uttaget kan öka avsevärt. Anpassningen mot att även skörda GROT vid sidan av timmer och massaved sker genom att skördaren apterar upp sortimenten efter körstråket, varpå en skotare sedan transporterar biomassan till bilväg. GROTanpassningen kan ske genom att GROTen antingen högläggs eller strängläggs efter körstråken. Strängläggning är en modifiering av en traditionell avverkning vid vilken man har flyttat upparbetningspunkten från framför maskinen till bredvid maskinen. Upparbetningspunkten skiljer sig något mellan varje träd och därmed skapas en sträng av GROT parallellt med stickvägen. När man höglägger GROT så upparbetas träden på två punkter per maskinuppställning, en på vänstra sidan och en på högra sida vilket resulterar i två högar med GROT. Syftet med studien var att mäta och jämföra produktiviteten på skotningsarbetet för GROT som antingen blivit stränglagd eller höglagd. Studien utfördes i ett grandominerat bestånd i Jämtland där varje behandling motsvarade sex fulla skotarlass vardera. I medeltal hade ett skotarlass en massa av 7,9 ton (färsk vikt) vid högläggning och 7,4 ton vid strängläggning, vilket är 56% lastnyttjande vid högläggning och 53% lastnyttjande vid strängläggning. Studien visar att lastningsarbetet var 40% effektivare när GROT höglagts än stränglagts. Denna skillnad var signifikant. Ett lass GROT av det höglagda materialet bestod av 35 krancykler med en vikt per griptag på 226 kg. Ett lass GROT av det stränglagda materialet bestod av 42 griptag på 176 kg vardera. Vid ett terrängtransportavstånd på 300 m gav högläggning 9,5% högre produktivitet än strängläggning. Den genomförda studien visar att det är en betydande skillnad i GROTskotarens produktivitet beroende på om GROTen är höglagd eller stränglagd vid skördetillfället. Den största delen av arbetstiden består av lastningsarbete vilket även påvisas i en tidigare studie. Lastningstiden i denna studie utgör en betydande del av arbetstiden, vid strängläggning 56% och högläggning 42% av den totala tiden för ett lass GROT vid ett skotningsavstånd av 300 m. Slutsatsen är att höglagt material är att föredra framför stränglagt material för att sänka skotningskostnaderna.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)