God anda: grunden till förmåga : En i stridserfarenhet grundad teori

Sammanfattning: Betydelsen av god anda och stridsmoral för att nå framgång i strid är vida omskrivet historiskt av såväl fältherrar som krigsvetare. Militärt tänkande har alltid strävat mot att finna svar på hur seger uppnås, vilket renderat i krigföringsprinciper. En av krigföringsprinciperna utgörs av ”Principen om god anda”, vilken innefattar bland annat vilja och stridsmoral. God anda är väl beforskat, men inte ur och mot en svensk kontext. Om god andas betydelse och påverkan för svensk personal i stridssituationer bättre kan förstås kan detta också påverka vikten av att beakta krigföringsprincipen och att ge god anda mer central roll och betydelse. Studiens syfte är att få djupare förståelse för hur god anda uppfattas och värderas hos svensk militär personal med erfarenheter av skarpa stridssituationer. Genom en induktiv ansats, exploration och en empiriskt grundad teori skapas denna förståelse. Resultatet visar att god anda uppfattas och förstås som en förmågeskapande process som utgör grunden till, och har direkt påverkan på enhetens förmåga. Enheter med stridserfarenhet kan nå en djupare god anda, och därmed även nå längre och djupare i den förmågeskapande processen. Resultatet visar även att god anda värderas som en mycket viktig grund till att skapa förutsättningar för effektivitet och framgång i strid. En slutsats är att betydelsen av god anda är undervärderad som krigföringsprincip och förmågeskapande process i svenska doktriner och reglementen. Detta genom att resultatet, styrkt i tidigare forskning, tydligt visar på hur god anda utgör grundfundamentet till effektivitet och förmåga i strid.