Att göra barns röster hörda: En barndomssociologisk studie om barns egna berättande om stillasittande och rörelse i förskolan

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Högskolan i Halmstad/Akademin för lärande, humaniora och samhälle; Högskolan i Halmstad/Akademin för lärande, humaniora och samhälle

Sammanfattning: Föreliggande studies problemområde grundar sig i att det finns lite forskning kring stillasittande och rörelse utifrån barns perspektiv i förskolan. Därmed ämnar vi bidra med kunskap via barns berättande som utgångspunkt på vad de själva berättar om stillasittande och rörelse. Syftet är att ge en röst åt barn för att närma sig barns perspektiv på stillasittande och rörelse i förskolan, utifrån barns egna berättande med stöd i egen producerade fotografier. De forskningsfrågor som låg till grund för att besvara studiens syfte var; Vad i miljön uppfattar barnen här och nu som olika platser för stillasittande eller rörelse? Och På vilket sätt anpassar barnen sitt berättande om stillasittande och rörelse i förhållande till regler? Studien har barndomssociologiskt perspektiv som teoretisk utgångspunkt vilket innebär att barn i studien ses som being och becoming samtidigt. Det empiriska materialet samlades in på två förskoleavdelningar med hjälp av gruppintervjuer, där 10 barn har deltagit i åldrarna 4–5. Dokumentationsverktygen som användes var ljudinspelning och fältanteckningar, datan har därefter transkriberats och transformerats med stöd i tematisk analys. Resultatet presenteras i tre teman: Man sitter stilla – men får ju röra på sig lite också, Rörelsens innebörd enligt barnen och Barnens agens i utomhusmiljön. I resultatet framkom det via barns berättande att vid stillasittande sker någon form av rörelse samtidigt, till exempel när de pärlade satt de stilla men de var tvungna att förflytta armen för att ta pärlor. Barnen beskrev även hur de rörde på sig med flera olika förslag exempelvis springa och gå, två barn visade även fysiskt på golvet hur armhävningar går till, vilket de associerade till att använda sina muskler. Slutsatsen är att utifrån barnens berättande framkom det förslag på rörelse och stillasittande aktiviteter via verbalt språk och kroppsspråk. Barnen menade att det oftast skedde någon form av rörelse vid stillasittande aktiviteter. Önskvärda platser i miljön framhölls även av barnen där fysisk rörelse kunde ta uttryck.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)