Integrationskrav för permanent uppehållstillstånd - en jämförelse mellan regelverken i de skandinaviska länderna med fokus på skyddsbehövande

Sammanfattning: I samtliga skandinaviska länder ställs det krav på den enskilde för att ett permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Kraven handlar bland annat om försörjningsförmåga, språkkunskaper och samhällskunskaper. Gemensamt för kraven är att de syftar till att öka integrationen av de utlänningar som befinner sig i landet. Genom att villkora det permanenta uppehållstillståndet med olika integrationskrav avser lagstiftaren att skapa motivation och incitament för utlänningen att arbeta för sin egen integration. Att villkora det permanenta uppehållstillståndet är nytt i den svenska migrationsrätten. Liknande reglering finns dock i den danska och den norska migrationsätten. För att undersöka den svenska lagstiftningen har därför en komparativ studie gjorts mellan de skandinaviska länderna, med fokus på skyddsbehövande. Av jämförelsen framgår att den svenska rätten rört sig mot den ordning som råder i dansk rätt och norsk rätt. Slutsatsen är dock att det fortfarande är stor skillnad mellan ländernas regleringar. I uppsatsen diskuteras även några effekter som integrationskraven kan leda till utifrån rättsfilosofisk, statsvetenskaplig och sociologisk litteratur. Av litteraturen framgår att det finns flera intressen som måste vägas in när utlänningens rättsliga tillhörighet villkoras. Kraven bör, bland annat, inte vara för svåra att uppnå med resultatet att utlänningen har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd oproportionerligt länge. Kraven bär även en risk att användas till exkludering av oönskade utlänningar i stället för inkludering av samtliga utlänningar. Den slutsats som kan dras av diskussionen är att det måste råda en balans mellan de motsatta intressena som aktualiseras när det permanenta uppehållstillståndet villkoras av integrationskrav.