Toppskottsbeskärning av skogsplantor – effekter på etablering i fält

Sammanfattning: Den vanligaste metoden för artificiell föryngring av skog i Sverige är plantering. I denna studie undersöktes hur plantor av tall (Pinus sylvestris) och gran (Picea abies) som toppbeskurits i plantskolan före lagring, klarade etableringen efter plantering i fält. Syftet med arbetet var att förstå vilken effekt toppbeskärning av tall- och granplantor hade på skadefrekvens, tillväxt och överlevnad, samt vilken risk som förelåg för bildning av multipla toppskott på plantorna. Fältförsöket genomfördes sydväst om Fagersta, nära gränsen mellan Dalarna och Västmanland. Försöksperioden varade mellan maj 2019 och september 2019. Studien innehöll 800 plantor, hälften gran- och hälften tallplantor som delats in i fyra försöksled, en obehandlad kontroll samt tre försöksled där plantorna var beskurna till, 25, 50 eller 75 procent av plantpartiets urprungliga genomsnittshöjd. Fyra olika parametrar mättes, vitalitet, höjdtillväxt, skadefrekvens samt bildning av multipla skott. De undersökta trädslagen hade efter en växtsäsong i fält reagerat likartat på toppbeskärning för de undersökta parametrarna skadegörare, vitalitet och gaffelbildning. Däremot uppmättes olika resultatet för gran och tall gällande vitaltitet. Toppbeskurna granplantor hade en högre vitalitet jämfört med obehandlade medan denna skillnad inte kunde observeras hos tallplantorna. Ytterligare slutsatser som kunde dras av studien var att skadefrekvensen från snytbagge, torka och betning var lägre bland de toppbeskurna plantorna, i synnerhet frekvensen registrerade betesskador. En högre frekvens av gaffelbildning kunde konstateras bland de toppbeskurna plantorna. Säsongstillväxten var lägre för toppbeskurna plantor. Fler frågor kopplade till snytbaggeangrepp, viltbetesskador samt långsiktiga effekter för gaffelbildning på olika ståndorter och med olika plantmaterial återstår att studera i framtida försök