Användbarheten av diffusionsviktade sekvenser vid MRT för att påvisa uteruscancer En litteraturstudie

Sammanfattning: Inledning: Uteruscancer är den sjätte vanligaste cancerformen hos kvinnor i världen. Ny forskning pekar på att diffusionsviktad magnetresonanstomografi (MRT) kan vara en tillförlitlig undersökningsmetod för att detektera patologiska förändringar i uterus. Syfte: Att skapa en översikt av användbarheten av diffusionsviktade sekvenser vid MRT för att påvisa uteruscancer. Metod: Allmän litteraturöversikt, tio kvantitativa studier inkluderades. Resultat: Diffusionsviktade sekvenser vid MRT har högre sensitivitet, specificitet samt diagnostisk noggrannhet för att påvisa patologiska förändringar i uterus än sekvenser utan diffusionsviktning. Apparent diffusion coefficient (ADC) och b-värden är viktiga markörer för att skilja malign från benign vävnad, indikera patologisk parametrieinvasion samt förutse överlevnad hos patienter med cervixcancer. Slutsats: Diffusionsviktade sekvenser är bättre än sekvenser utan diffusionsviktning och kontrastmedelsförstärkta sekvenser på att hitta samt stadieindela tidiga förändringar i uterus. Undersökningen görs non-invasiv och säker för patienter med känslighet eller allergi mot kontrastmedel, samt frigör tid för röntgensjuksköterskan till omvårdnad av patienten.