Fysioterapeuters upplevelser av att bemöta barn med kommunikationssvårigheter inom barnhabilitering.

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Fysioterapi

Sammanfattning: Bakgrund: Kommunikationssvårigheter inom vården är vanligt förekommande och bidrar till många utmaningar vilket påverkar vårdkvalitén. Detta ställer höga krav på vårdpersonal, patient och deras omgivning. Det finns en kunskapslucka gällande forskning inom barnhabilitering utifrån fysioterapeuters perspektiv. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att bemöta barn i skolålder (6–18 år) inom habilitering som har kommunikationssvårigheter. Metod: För denna studie användes en kvalitativ design i beskrivande intervjuform. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorier kunde identifieras utifrån fysioterapeuternas svar: “Känslor kopplade till lyckad och misslyckad kommunikation”, “Fysioterapeuternas tillvägagångssätt för att hantera kommunikation med barn”, “Kommunikationens betydelse i mötet med barn” och “Omständigheter som påverkar kommunikationen”. Detta innefattade bland annat att en fungerande kommunikation är särskilt beroende av fysioterapeutens tillvägagångsätt, kunskap och erfarenheter inom området. Det framkom att kommunikationen hade betydelse för barnets delaktighet och effekten av habiliteringen. Slutsats: Studien har visat att kommunikationssvårigheter hos barn skapar utmaningar för fysioterapeuter och har betydelse för barnets delaktighet och effekten av habiliteringen. Fungerande kommunikation behövs för ett gynnsamt samarbete och effektiv och anpassad behandling för barnet. Fler studier behövs för att öka förståelsen och kunskapen inom området.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)