Taklandskapet : ett naturligt förhållningssätt till arkitektur

Sammanfattning: Att gestalta naturliga landskap i en urban situation handlar om att förstå parallella processer som pågår samtidigt; att se platsens förutsättningar och biotopens preferenser. Genom det skapas ett nytt sammanhang där beståndsdelarna blir aktiva i flera olika situationer och skalnivåer. Denna tes har jag fått möjlighet att undersöka och fullskaletesta i TAKLANDSKAPET Sveavägen 44. Arbetets syfte är att sammanlänka förståelsen för hur man kan applicera hela biotoper i ett sammanhang som gör att den levande biologiska delen av projektet bidrar aktivit till upplevelsen och till det arkitektoniska utrycket och formgivningen av platsen. Slutsatsen är att man inte behöver se biotoper enbart som passiva byggelement eller komponenter. Det är biotoperna i sig som bär och leder konceptutvecklingen för idé, möjliga program och den potentiella inneboende formen. Strategin att reducera och platsanpassa komponenterna ger också svaret i en annan skala: Fråga platsen vad den vill vara och du kan samtidgt se mönstret i ett större sammanhang. Om man lyckas med formgivning som en öppen process med möjliga förändringar, utan att idén går förlorad, har man skapat ett öppet system; ett fraktalt system både i tid och rum. Jag tror och hoppas att TAKLANDSKAPET Sveavägen 44 innehåller dessa kvalitéer och att arbetssättet kan inspirera till liknande angreppssätt i andra projekt. Att se vad man har, för att få det man önskar. I alla skalor... LÄS LANDSKAPET, FÖLJ NATUREN, ÄLSKA LIVET.