Övervikt hos katt : kända riskfaktorer och vanliga följdsjukdomar

Sammanfattning: Övervikt hos katt är ett växande problem och så mycket som 63% av kattpopulationen i vissa områden i världen lider av övervikt eller fetma. Övervikt associeras med en rad följdsjukdomar dels på grund av den rent mekaniska påverkan på kroppen som övervikt leder till och dels som följd av de metabola förändringar som sker i kroppen på grund av en ökad mängd fettvävnad. De vanliga följdsjukdomar som övervikt ökar risken för hos katt är diabetes, fettlever och osteoartrit även om ytterligare en rad sjukdomar associeras med övervikt. Det är viktigt att personal inom djurens hälsooch sjukvård är medvetna om de riskfaktorer för felin övervikt som finns och att de på ett tidigt stadium i kattens liv kan identifiera individer med ökad risk att utveckla övervikt. Syftet med litteraturstudien var att sammanfatta aktuell forskning inom ämnet övervikt hos katt; kända riskfaktorer och vanliga följdsjukdomar. Riskfaktorer för övervikt indelas i icke-modifierbara till exempel ras, kön, ålder och kastrationsstatus samt modifierbara faktorer associerade med kattens djurägare och dess miljö. Dessa riskfaktorer måste tas i beaktning för att kunna förebygga övervikt. En av de viktigaste ickemodifierbara riskfaktorerna är kastration, men även en genetisk predisposition kan urskiljas som en viktig riskfaktor där vissa katter uppvisar en överviktig fenotyp redan tidigt i livet. En viktig modifierbar riskfaktor är djurägarens underskattning av kattens hull. Därför är det viktigt att kommunicera hullbedömningsskalan (BCS) till kattägaren och tillämpa hullbedömning i praktiken vid kattens besök på kliniken för att få en tydlig gradering vilket underlättar förståelsen hos djurägaren och även underlättar uppföljningen av kattens hull. Detta initieras lämpligen under kattens första år då djurhälsopersonal troligen träffar katten flera gånger i samband med grundvaccinationer och kastreringstillfälle där det då finns möjlighet att ge kunskap och stöd till djurägaren så att övervikt förhindras. Om kattägaren inte är medveten om att katten är överviktig kommer denne inte heller att vara motiverad att sträva efter att minska övervikten med lämpliga åtgärder. Möjligen bör djurhälsopersonal rekommendera våtfoder framför torrfoder eller våtfoder i kombination med torrfoder till katter med ökad risk för övervikt. Djurhälsopersonal har en viktig roll i det preventiva överviktsarbetet genom att de med sin utbildning innehar grundläggande medicinsk kunskap om de hormonella förändringar som sker vid en ökad fettansättning och vilka sjukdomar associerade med övervikt som dessa på sikt kan leda till hos katt. Därtill ska de ha god kännedom om de riskfaktorer som föreligger för den specifika individen och kommunicera till kattägaren information om foder, hull och hullbedömning. Mycket djurlidande i form av övervikt och dess associerade följdsjukdomar kan på så sätt undvikas och djurvälfärden markant förbättras.