Varför blir inte barnen av med sina huvudlöss?

Sammanfattning: Över hela världen anses huvudlusen (Pediculus humanus capitis) vara den vanligaste ektoparasiten hos människa. I Sverige säljs det ca 100 000 förpackningar med avlusningsmedel varje år, så problemet är uppenbart. Resistensutveckling hos huvudlöss tros vara en viktig orsak till ökningen av dessa parasiter. I maj 2010 kom Läkemedelsverket ut med nya behandlingsrekommendationer där medicintekniska produkter är förstahandsval. Malation respektive permetrin ligger på en tredje respektive fjärdeplats i denna rekommendation. Ivermektin är ett annat medel som har använts bland annat mot skabb men även som massbehandlingar i områden med låg socioekonomisk status. Syftet med denna studie var att undersöka effekten av dimetikon, malation, permetrin och ivermektin som behandling mot huvudlöss. Effekten av behandling av huvudlöss varierar mellan olika preparat. Andelen lusfria efter 1-2 behandlingar med dimetikon varierade mellan 60-97 %. För malation och permetrin varierade behandlingsutfallet mellan 33-85% respektive 12-67 %. Ivermektin visade sig vara mest effektiv (95 %) då det gavs som en oral dos på 400 µg/kg kroppsvikt. Effekten i samtliga studier mättes genom att bedöma hur många individer som var lusfria efter behandlingen.  Slutsatsen i detta arbete är att inget av de behandlingsalternativ som lyfts fram visar på hundraprocentig effektivitet. Den varierade effekten av malation och permetrin orsakas sannolikt av en ojämnt geografisk utbredd resistensutveckling runt om i världen. Dimetikon är ett bra alternativ då risken för resistensutveckling anses som låg och den har en god effekt mot huvudlöss.  Ivermektin kan vara ett alternativ vid svårbehandlade fall av huvudlöss men bör användas med försiktighet då redan resistensutveckling har påträffats hos skabb.