Arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet - en inskränkning på arbetsledningsrätten?

Sammanfattning: Föreningsrätten är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna och en av dess viktigaste funktioner är rätten till kollektiva förhandlingar. Den svenska lagstiftningen kring förenings- och förhandlingsrätt finner vi i MBL från 1976. I MBL 11 § stadgas det som för arbetsgivaren motsatsvis blir en förhandlingsskyldighet gentemot fackföreningar det finns kollektivavtal med. Syftet med denna uppsats är att utreda hur den primära förhandlingsskyldigheten ser ut för arbetsgivare i Sverige. Fokus ligger på de sanktioner som finns för att inte primärförhandla innan viktigare förändring och huvudfrågan är: Varför väljer arbetsgivare att inte primärförhandla? Frågeställningen föregås av frågorna vad som innebär viktigare förändring och vad som utgör synnerliga skäl för att inte förhandla. För att reda ut frågeställningarna ges först en teoretisk genomgång av lagstiftning och förarbeten. Därefter presenteras rättsfall från arbetsdomstolen för att ge en bild av rättsläget. Genom att granska tre utvalda områden, redogörs hur arbetsgivarens förhandlingsskyldighet har vuxit fram och förändrats sen MBL tillkom, samt hur MBL ska tillämpas inom dessa områden. Redogörelsens slutsats visar att lagstiftaren och rättspraxis har en något otydlig bild av vad som avser viktigare förändring. Arbetsdomstolen har gjort en mer generell bedömning där de har fäst avgörandet vid beslutets karaktär och vilken betydelse beslutet har fått för de anställda. Arbetsgivarens förhandlingsskyldighet har därmed blivit mer omfattande. Frågan är om arbetsgivaren är medveten om detta.