Förundersökningen och åtalsfrågan vid misstänkta sexualbrott mot barn

Sammanfattning: Trots att en domstolsförhandling är av stor vikt för många barn som har utsatts för sexuella övergrepp visar undersökningar att endast tio procent av anmälningarna om sexualbrott mot barn leder till åtal. Syftet med denna uppsats är dels att presentera de åtgärder som företas i förhållande till målsäganden under förundersökningen, dels att fastställa om det finns faktorer som är avgörande för huruvida ett ärende leder till åtal. Uppsatsen syftar även till att fastställa om åtalsfrekvensen vid denna typ av brott kan öka. Uppsatsen inleds med en teoretisk redogörelse av förundersökningen i förhållande till målsäganden, där det bland annat redogörs för hur förhör och medicinska undersökningar skall genomföras samt målsägandens rätt till ombud. I syfte att klargöra hur förundersökningar genomförs i praktiken samt vilken bevisning som föreligger i ärenden som har lett till åtal följer en redogörelse av elva hovrättsavgöranden. Undersökningen visar att det finns ett antal olika omständigheter som föreligger i näst intill samtliga mål och som därmed statistiskt sett är viktiga för åtalsfrågan. I samband med rättsfallsanalysen redogörs även för Åklagarmyndighetens samt åklagare Eva Norbergs syn på vilka faktorer som är avgörande för huruvida ett ärende leder till åtal. Detta görs i syfte att belysa frågan mot bakgrund av både ärenden som har lett till åtal och ärenden som har lagts ner. Uppsatsen avslutas med en analys där resultaten från de tre tidigare undersökningarna diskuteras i syfte att avgöra huruvida det finns omständigheter som enligt samtliga undersökningar anses vara av betydelse för åtalsfrågan. Analysen visar sammantaget att de främsta faktorerna är huruvida målsäganden har förordnats ett ombud, hur lång tid som har passerat från brottet tills åtalsfrågan avgörs, om kompetent personal utreder målet, om den tilltalade har frihetsberövats samt om målsägandeförhöret håller hög kvalitet. Med hänvisning till dessa faktorer konstateras det vidare att det finns en teoretisk möjlighet att öka åtalsfrekvensen, något som exempelvis kan ske genom att andelen åklagare med särskild kompetens för sexualmål mot barn ökar. Huruvida en ökning av åtalsfrekvensen även kommer ske i praktiken är däremot omöjligt att avgöra.