LIS - Landsbygdsutveckling i strandnära läge. : Utfallet i Norrlands kommuner.

Sammanfattning: Sammanfattning I Sverige har vi ett generellt strandskydd som gäller för alla stränder, oavsett storlek på vattendraget. Strandskyddsområdet är normalt 100 meter från strandlinjen, både upp på land och ut i vattnet, men länsstyrelsen kan utöka avståndet till 300 meter. Syftet med strandskyddet är att skydda växt- och djurliv samt att trygga allmänhetens tillgång till stränder. 2009 kom en ny lag om strandskydd. Den nya lagen innebar att det numera finns en möjlighet för kommunerna att införa LIS-områden, områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge. De LIS-områden som utses av kommunen ska anges i översiktsplanen eller som ett tillägg till denna. Förutom de särskilda skäl för att bevilja dispens från eller upphäva strandskydd, som anges i miljöbalken, kan man som särskilt skäl i LIS-områden beakta att det bidrar till utveckling av landsbygden. Inom dessa områden har kommunen möjlighet att bevilja strandskyddsdispenser. Det är nu nästan 5 år sedan den nya lagstiftningen om strandskydd trädde i kraft. Examensarbetes syfte är att belysa hur långt kommunerna i Norrland kommit i sin planering och sitt genomförande av LIS-områden, hur de anser att lagstiftningen fungerar, eventuella problem vid framtagandet av LIS-områden samt vilket deras huvudsakliga syfte med detta varit. Till kommunerna i Norrland räknas samtliga kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samt Gävleborgs län. En enkät har skickats ut till samtliga kommuner i Norrland, 54 stycken. Av dem har 47 stycken valt att besvara enkäten (87 %). Av dessa 47 kommuner var det bara 1 kommun som inte hade för avsikt att inrätta LIS-områden, de övriga (98 %) befann sig i olika stadier, från handläggningsskede till redan inrättade LIS-områden. Många av kommunerna uppgav att de tyckte att lagstiftningen eller i vissa fall vägledningen kring LIS-områden var otydlig. De uppgav även att det kunde vara svårt för en enskild tjänsteman att bedöma var önskemålet om LIS-områden skulle finnas. Det kan man också se, då antalet förfrågningar om strandskyddsdispenser utom LISområden är mer än dubbelt så många som antalet beviljade dispenser inom LISområden. Med tanke på att Norrlands kommuner generellt har ett lågt bebyggelsetryck och en hög andel obebyggd strandlinje, borde en utökad differentiering av strandskyddet för dessa områden kunna införas i lagstiftningen, för att ytterligare stimulera landsbygdsutveckling och tillväxt.