Diakoni - Svenska kyrkan som välfärdsaktör

Sammanfattning: Socialt arbete förknippas ofta med myndighetsutövning eller behandling, trots att socialt arbete förekommer i andra verksamheter varav Svenska kyrkan har en lång tradition av socialt arbete. Syftet med denna uppsats var att studera hur det sociala arbetet ser ut som diakonin bedriver i Svenska kyrkan idag samt vad Svenska kyrkans roll som välfärdsaktör betyder för det svenska samhället. Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ metod där texter analyserats. Resultatet av dessa texter har gett en inblick i de verksamheter som diakonin bedriver i Svenska kyrkan. De teman som funnits i resultatet är verksamheter, förhållningssätt, diakonens roll som röstbärare samt utmaningar för det diakonala arbetet utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Resultatet har analyserats utifrån dokumentet ”Vägledning för diakoni” som är framtaget av Svenska kyrkan. Resultatet har även analyserats utifrån vad Erik Blennberger (2016) skriver om välfärd, samt kapitlet i Svensson m.fl (2008) om roller och yrkesroller. Slutsatsen blev att diakonin bedriver många olika verksamheter varav några har samarbete med offentlig sektor och några är helt i församlingens egen regi. En annan slutsats är att diakonerna tar på sig många olika roller som socialarbetare i Svenska kyrkan, varav en är röstbärare för de medmänniskor som behöver det. Den tredje och sista slutsatsen blev att det finns en utmaning i de organisatoriska ramarna för diakonin, då diakoner kan känna sig bundna och icke hörda. Detta påverkar diakonernas arbete och det finns en uppmaning om att höja rösterna för en förändring och förbättring för både diakoner som kollegor och för alla medmänniskor.