Flyktingbarnet

Sammanfattning: I och med den stora ökningen av antalet flyktingar som sökte skydd i Sverige under hösten 2015 kom allt fler förskolor i kontakt med asylsökande barn. Studiens syfte var att undersöka hur pedagoger som hade asylsökande barn i sina grupper såg på sitt uppdrag i relation till dessa barn. Det empiriska materialet har samlats in genom fokusgruppintervjuer på fyra olika förskolor under våren 2016. Den teoretiska utgångspunkten för studien är socialkonstruk-tionism och den analysmetod som använts är diskursteori. Pedagogernas utsagor har analyserats för att få syn på de bilder av flyktingbarn som framträdde. Utifrån olika diskurser om barn porträtterades de asylsökande barnen antingen som oskyldiga, sårbara eller kompetenta av pedagogerna eller som både sårbara och kompetenta samtidigt. Pedagogernas föreställningar av flyktingbarn stämde sällan överens med de barn de lärde känna. Bilderna av barnen fick konsekvenser för förskolornas pedagogiska arbetssätt, antingen genom att arbeta som förut utifrån att barnen betraktas som vilka barn som helst, eller genom att låta leken vara i fokus med motiveringen att barnen behövde få vara barn nu när de inte längre var på flykt. Förskolan sågs som en plats att slippa oro och krav och ord som vattenhål och fristad användes för att beskriva den betydelse verksamheten antogs ha för barn och föräldrar.