Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar vid psykisk ohälsa

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Företagsekonomiska institutionen

Sammanfattning:

Den psykiska ohälsan har ökat mycket i Sverige de senaste åren och psykisk ohälsa är nu den

största anledningen till långtidssjukskrivningar. Rehabiliteringsansvaret har tidigare varit mer

inriktat på den fysiska miljön framför den psykosociala miljön. Rehabiliteringens syfte är ”att

ge människor i yrkesverksam ålder hjälp att återvinna sin arbetsförmåga och beredas

möjlighet att genom förvärvsarbete försörja sig själv”. Vad som ska göras och hur

rehabiliteringen ska se ut när det kommer till psykisk ohälsa är inte lika självklart som när en

anställd exempelvis har brutit en arm. I socialförsäkringsbalken och arbetsmiljölagen finns

regler kring rehabiliteringsarbetet och lagen om anställningsskydd behandlar reglerna kring

uppsägning av en arbetstagare. Ingen av lagarna innehåller detaljer kring

rehabiliteringsarbetet. De mer detaljerade instruktionerna har framkommit genom rättspraxis

från arbetsdomstolen. En sjuk arbetstagare har förstärkt anställningsskydd vilket gör att

arbetsgivaren inte ska kunna säga upp en arbetstagare om arbetsgivaren inte först har fullgjort

sin rehabiliteringsskyldighet. Om arbetsgivaren har fullgjort sitt rehabiliteringsansvar är inte

alltid helt självklart. Denna uppsats kommer att undersöka vad som krävs för att arbetsgivaren

ska anses ha fullgjort sitt rehabiliteringsansvar, men även vilket ansvar arbetstagaren själv har

samt vad som krävs för att en arbetsgivare ska kunna säga upp en psykiskt sjuk arbetstagare.

För att svara på dessa frågor har lagstiftning, förarbeten samt rättspraxis undersökts och

analyserats.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)