Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar vid psykisk ohälsa

Sammanfattning: Den psykiska ohälsan har ökat mycket i Sverige de senaste åren och psykisk ohälsa är nu den största anledningen till långtidssjukskrivningar. Rehabiliteringsansvaret har tidigare varit mer inriktat på den fysiska miljön framför den psykosociala miljön. Rehabiliteringens syfte är ”att ge människor i yrkesverksam ålder hjälp att återvinna sin arbetsförmåga och beredas möjlighet att genom förvärvsarbete försörja sig själv”. Vad som ska göras och hur rehabiliteringen ska se ut när det kommer till psykisk ohälsa är inte lika självklart som när en anställd exempelvis har brutit en arm. I socialförsäkringsbalken och arbetsmiljölagen finns regler kring rehabiliteringsarbetet och lagen om anställningsskydd behandlar reglerna kring uppsägning av en arbetstagare. Ingen av lagarna innehåller detaljer kring rehabiliteringsarbetet. De mer detaljerade instruktionerna har framkommit genom rättspraxis från arbetsdomstolen. En sjuk arbetstagare har förstärkt anställningsskydd vilket gör att arbetsgivaren inte ska kunna säga upp en arbetstagare om arbetsgivaren inte först har fullgjort sin rehabiliteringsskyldighet. Om arbetsgivaren har fullgjort sitt rehabiliteringsansvar är inte alltid helt självklart. Denna uppsats kommer att undersöka vad som krävs för att arbetsgivaren ska anses ha fullgjort sitt rehabiliteringsansvar, men även vilket ansvar arbetstagaren själv har samt vad som krävs för att en arbetsgivare ska kunna säga upp en psykiskt sjuk arbetstagare. För att svara på dessa frågor har lagstiftning, förarbeten samt rättspraxis undersökts och analyserats.