Glacifluviala avlagrings- och erosionsformer i sydöstra Skåne : en sedimentologisk och geomorfologisk undersökning

Sammanfattning: Populärvetenskaplig sammanfattning: Då den senaste landisen smälte av från Skåne skapades komplicerade landformer som gör det mycket svårt att tolka isens rörelser. Sedan mitten av 1800-talet har forskningen pågått för att finna lösningen på dessa. Huvudsakligen har former som skapats direkt av landisen studerats. Resultatet av forskningen har visat att isen drog sig tillbaka mot norr och nordost i norra och centrala Skåne. Samtidigt berördes södra Skåne och Danmark av isframstötar från en baltisk isström från söder- och sydost. I denna studie har ett område i sydöstra Skåne analyserats för att återskapa bildningssätten för de former som isens smältvatten skapat. För att få en bra överblick över dräneringsmönstret i sydöstra Skåne, gjordes en karta som visar områdets landformer, en s k geomorfologisk karta. Denna framställdes genom att studera flygbilder och visar positiva och negativa smältvattenformer. För att urskilja även de strukturer som inte är skapade av smältvatten och därmed få en komplett bild av landskapet, framställdes reliefkartor. Detta gör det lättare att sätta in de studerade formerna i ett större sammanhang. För att ytterligare underlätta tolkningarna och analyserna för formerna klassificerades dessa i olika kategorier som baserades på deras form och utseende. För att komplettera de kartor som framställts gjordes sedimentologiska undersökningar i två av områdets åsformationer, Kåsebergaåsen och Hörupsåsen. Dessa innefattar dels fältundersökningar, dels laboratorieundersökningar. De negativa, erosiva, formerna behandlas som ett större, sammanhängande system, med två huvuddalstråk, Fyledalen och Ullstorpsdalen. Erosionen av dalarna har sannolikt skett under isen, och kopplas närmast till s k tunneldalar. Smältvattenformerna i området har bildats i samband med isavsmältning, men hur och i vilken riktning har tolkats på olika sätt. Vid avsmältningen är det uppenbart att området täcktes av dödis. Isälvsavlagringarna visar även på att det inte rör sig om en successivt tillbakadragande iskant, utan snarare på en utbredd, flack dödis. Både åsarnas och dalarnas längdsträckning pekar på att smältvattnet har rört sig från öst mot väst. Den baltiska is, som bildat backlandskapet i väster, har i vår tolkning inte direkt påverkat studieområdet, utan utgjort en begränsande faktor som hindrat smältvattnet att rinna västerut. De tidigare rekonstruktionerna beskriver det aktuella området som en gränszon mellan den avsmältande nordostisen och den aktiva baltiska isströmmen. Enligt vår uppfattning är det möjligt att det bågformiga mönstret av åsar och smältvattenkanaler har bildats i övergångsområdet mellan långsammare gående inlandsis i norr, samtidigt som baltisk is strömmade västerut, d v s under inverkan av båda isrörelserna.