Skolan som skyddsfaktor eller? : En kvalitativ studie om grundskolans preventiva arbete gällande våld i nära relation.

Sammanfattning: Inledning: Våld i nära relation är ett erkänt problem som finns världen över och som påverkar samhället samt folkhälsan negativt och det kan kopplas ihop med viktiga angelägna frågor som fattigdom, sjukdomsbörda och de globala målen för hållbar utveckling. Trots att det finns flertalet internationella och nationella handlingsplaner, strategier samt målsättningar kvarstår problemet. Vilket också borde tolkas som ett misslyckande från samhället och ett svek mot dem som dagligen lever i utsatthet. Våldet medför stora konsekvenser för den enskildes livskvalité, både fysiska, psykiska och strider mot de mänskliga rättigheterna. Det är många barn som lever i familjer där våld förekommer och risken för att barnen påverkas negativt både på kort- och långsikt är mycket hög. Alla i samhället måste ta sitt ansvar, dra sitt strå till stacken och börja bidra föratt kunna sätta in relevanta, långsiktiga och målinriktade åtgärder för att förebygga våld i nära relation. Skolan borde ses som en central och betydelsefull aktör som kan ha en avgörande roll för det förebyggande arbetet gällande våld i nära relation. Det är där barnen tillbringar många timmar om dagen för att utvecklas, utbildas samt socialiseras in isamhället och det är också där skolan kan förebygga och upptäcka barnen som kan tänkas bli eller är utsatta. Därför har det varit angeläget att undersöka om och hur grundskolor i en stor svensk stad kan arbeta förebyggande gällande våld i nära relation genom att intervjua rektorer samt lärare. Detta för att få en ökad kunskap och förståelse om skolans kunskap samt erfarenheter gällande de förebyggande arbete mot våld i nära relation. Metod: För att besvara studiens syfte och frågor har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer tillämpats. Av totalt 54 tillfrågade skolor från två kommuner svarade två skolor ja, varav två rektorer och fem lärare. Efter intervjuerna har de transkriberats för att analyseras och bearbetas genom kvalitativ innehållsanalys för att hitta djupet och relevanta mönster för studiens syfte. Resultat: Det som framkommit av respondenterna i intervjuerna är att skolorna arbetar till viss del med förebyggande arbete genom dagligt värdegrundsarbete men att arbetet behöver utvecklas. Vidare framkommer det av respondenterna att skolan har bristande kunskap inom området vilket skapar en osäkerhet hos berörda. Men de lyfter också att de har förutsättningar att arbeta förebyggande gällande våld i nära relation samt vikten av relationen mellan lärare och barnen. De hinder som framkommit handlar om svårigheter i samarbete med socialtjänsten vilket främst berör sekretessen och att det mer består av informationsöverlämnande än samarbete. Diskussion: Resultatet har under diskussionen analyserats och satts i sammanhang till tidigare forskning och teorierna self-efficacy och relationskompetens. Vidare har även studiens styrkor och svagheter diskuteras under metoddiskussionen. Slutsats och framtida forskning: Den slutsats som kan dras utav studien är att skolan är en viktig skyddsfaktor för barn som kan tänkas bli eller är utsatta. Det är viktigt att skolan tar sin roll samt anmälningsplikt på allvar. Men det behövs mer utredning och forskning inom flera områden, som att öka kunskapen om våld i nära relation inom skolan, hur skolan kan arbeta förebyggande mot våld i nära relation och om det ska ingå i skolans ordinarie uppdrag samt utveckla samarbetet mellan skolan och socialtjänsten.