Treaty shopping - En otillåten skatteplaneringsstrategi?

Sammanfattning: För närvarande finns ett välutvecklat skatteavtalsnätverk med över 3000 tecknade avtal. Med detta följer också stora möjligheter till internationell skatteplanering. Treaty shopping är inget nytt fenomen inom internationell skatterätt men har aldrig varit lika kontroversiellt som nu. Treaty shopping innebär att en skattskyldig organiserar sina affärer i syfte att omfattas av ett visst skatteavtal. För att omfattas av ett skatteavtal krävs hemvist i en av de avtalsslutande staterna, vilket medför att hemvistbegreppet har en central betydelse vid treaty shopping. Genom förfarandet erhåller den skattskyldige en förmån som annars inte hade varit tillgänglig. Förmånen består i att en inkomst blir föremål för en lägre beskattningseffekt än vad som varit fallet i avsaknad av treaty shopping-förfarandet. Fenomenet uppmärksammades av OECD:s medlemsstater genom den av OECD publicerade rapporten Conduit Companies Report från år 1986. Indirekt har dock diskussionen kring treaty shopping funnits med ända sedan utfärdandet av kommentaren till 1977 års modellavtal. OECD har ansett att det är upp till medlemsstaterna att lösa problemet med treaty shopping i sina respektive nationella lagstiftningar. Utgångspunkten var att de inhemska motverkansreglerna skulle inkorporeras eller ges företräde i skatteavtalen. Emellertid infördes ett stadgande i kommentaren till 2003 års modellavtal föreskrivande att ett uttalat syfte med skatteavtalen är att motverka skatteflykt. Uppsatsens övergripande syfte är att redogöra för innebörden av fenomenet treaty shopping. Hur treaty shopping kan motverkas och vilka verktyg finns därvid tillgängliga för stater ska också undersökas. Vidare syftar uppsatsen till att belysa treaty shopping med utgångspunkt i svensk skatterätt. Treaty shopping bygger på två kolliderande intressen. På ena sidan står staters intressen av att försvara den nationella skattebasen, på andra sidan står företags intresse av att maximera sina vinster. Således finns det både argument för och emot treaty shopping. Många stater anser emellertid att treaty shopping utgör en otillåten form av skatteplanering. Som en reaktion har det etablerats gränsöverskridande samarbeten och system för att motverka att skatteavtal missbrukas genom upprättande av olika treaty shopping-strukturer. Huruvida treaty shopping utgör ett verkligt problem för skatteavtalen och skatteavtalsrätten är beroende av vilket bakomliggande intresse som företräds och vilket perspektiv som anläggs - staternas eller skattesubjektens. OECD:s medlemsstaters har på senare år intensifierat sitt arbete och i BEPS-rapporten från 2013 introduceras framtida rättsliga strategier för att motverka den här typen av skatteplanering. Vad samarbetet så småningom mynnar ut i återstår att se.