Timanställning – tillåtlighet och några konsekvenser

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att utreda hur en timanställning kan definieras och om timanställning kan anses vara tillåtet på den svenska arbetsmarknaden. Vidare är även syftet att klarlägga vad en timanställning faktiskt innebär för en arbetstagares anställningstrygghet och arbetsskyldighet, men även vad anställningsformen innebär för både arbetstagarens och arbetsgivarens lojalitetsplikt. Anställningsskyddslagen reglerar två huvudformer av anställning, tillsvidareanställning och tidsbegränsad anställning. Utgångspunkten enligt LAS (4 §) är att ett anställningsavtal gäller tillsvidare. Undantag från huvudregeln om att anställningsavtal gäller tillsvidare får göras för provanställning (6 §), allmän visstidsanställning (5 § 1p.), vikariat (5 § 2p.), säsongsarbete (5 § 3p.) och när arbetstagaren har fyllt 67 år (5 § 4p.). I mitt arbete behandlar jag timanställning som en anställningsform som kan bestå av antingen en tillsvidareanställning eller tidsbegränsad anställning. Benämningarna för timanställning kan vara många olika, och timanställning som begrepp framstår också i vissa fall som något diffus. LAS reglerar inte uttryckligen timanställning och både förarbeten och doktrin är knapphändiga angående timanställningen. Jag har i mitt arbete definierat två olika former av timanställning. Den ena formen benämner jag tillsvidaretimanställning och innebär att arbetstagaren är tillsvidareanställd, men att arbetstidsmåttet är obestämt. Den andra formen benämner jag tidsbegränsad timanställning och innebär att arbetstagarens anställning endast består under det arbetspass som utförs. För en tidsbegränsad timanställning kan det vara fråga om upprepade tidsbegränsade anställningar för varje arbetspass som utförs, men ingen sammanhängande anställningstid mellan arbetspassen. Min slutsats angående timanställningens tillåtlighet är att både tillsvidaretimanställning och tidsbegränsad timanställning är tillåtna anställningsformer. Ett undantag till detta är om ett kollektivavtal stadgar något annat. Anställningstryggheten, arbetsskyldigheten och parternas lojalitetsplikt påverkas olika beroende på om det rör sig om en tillsvidareanställning eller en tidsbegränsad timanställning. Min utredning visar på att en tillsvidaretimanställning i teorin har en lika god anställningstrygghet som en vanlig tillsvidareanställning; men då arbetstidsmåttet är obestämt har arbetsgivaren ingen skyldighet att erbjuda arbete. På grund av detta kan en tillsvidaretimanställning inte tillräknas någon vidare anställningstrygghet i praktiken. En tidsbegränsad timanställning kan inte heller räkna med någon anställningstrygghet då anställningen endast varar till arbetspasset slut, och arbetsgivaren inte har skyldighet att erbjuda ytterligare arbete. Vidare har jag i mitt arbete kommit fram till att arbetsgivarens lojalitetsplikt inte påverkas av att arbetstagaren är timanställd. Min slutsats är däremot att en tidsbegränsat timanställd arbetstagare inte omfattas av någon lojalitetsplikt. En tillsvidaretimanställd arbetstagare innehar dock en lojalitetsplikt även om denna vid en helhetsbedömning kan tänkas vara lägre än för andra tillsvidareanställda arbetstagare. Vad gäller arbetsskyldigheten är min slutsats att varken en tillsvidaretimanställd eller tidsbegränsat timanställd arbetstagare har en arbetsskyldighet, åtminstone inte i den formen av en skyldighet att infinna sig för arbete på arbetsgivarens begäran. En timanställd, både tillsvidaretimanställd och tidsbegränsad timanställning, har enligt min slutsats dock en arbetsskyldighet under själva arbetspasset.