Kommer du ihåg vad du åt till middag igår?

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/HDK - Högskolan för design och konsthantverk

Sammanfattning: Som hantverkare utforskar jag tekniker och former. Jag jobbar med urnan som form och idé, och tänjer på min relation till dess skepnad. Jag utgår från den jämna symmetriska formen och jobbar vidare mot ojämnheter, rent figurativa former och abstraktioner. Storleken, ca en meter i höjd, samt den otvetydiga bruksassociationen som urnorna har är grundstommar i mitt arbete. Storleken ger mig en vid yta att måla på och plats för mina berättelser. Storleken gör även ett fysiskt intryck på dess beskådare, urnan blir en kropp som möter en annan kropp, tillsammans kan de relatera till varandra. Även om mina urnor saknar funktionen av att vara behållare för något, då de av praktiska skäl inte har någon botten, gör dess funktionella referens det ändå lättare för betraktaren att relatera till dem. Vi vet vad en urna är, vi vet vad den är till för. Vi känner dess form och behöver inte nödvändigtvis ifrågasätta den eller fundera över vad den är för något.Som konstnär lyfter jag upp fröet från marken till mitt finger och verkligen ser på det. Jag hittar ögonblick ur vardagen, fryser dem i tiden och detaljstuderar dem. Jag gestaltar dem på mina urnor genom att måla med engober och genom att rista med knivar. Hur skiljer sig berättelserna åt, beroende av hur jag väljer att låta dem träda fram?Som en filosof ställer jag frågor. Vem är jag och vilka är vi? Vem är jag i samhället och vem är samhället i mig? Genom leran undersöker jag världen vi lever i, genom att spegla förflutna händelser ur mitt liv. Jag djupdyker in i flyktiga ögonblick och detaljstuderar dem. De små frågorna i den lilla stunden förvandlas i och med stundens uppmärksammande till stora frågor. Jag är ute efter tankeprocesser, i mig och i andra, och inte nödvändigtvis svar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)