Är införandet av tidsbegränsade uppehållstillstånd en inskränkning av barns rättigheter?

Sammanfattning: Mellan åren 2015 och 2021 har lag om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige varit gällande istället för utlänningslagen. Lagen infördes för att minska antalet asylsökanden och uppehållstillstånd i Sverige. Nu när den tillfälliga lagen slutar gälla har det kommit ett förslag på att permanent ändra utlänningslagen så att vissa bestämmelser är mer lika de som funnits i den tillfälliga lagen. En av dessa ändringar som föreslås i SOU 2020:54 och i prop. 2020/21:191 är att det som flykting eller alternativt skyddsbehövande inte längre ska vara möjligt att erhålla permanent uppehållstillstånd vid en första prövning. Det ska inte heller finnas någon möjlighet att överklaga ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd. Motiveringen till förslaget är enligt regeringen att det är viktigt att Sverige håller sig på EU:s miniminivåer och fortsatt minskar antalet asylsökande. Samtidigt infördes barnkonventionen som ny svensk lag år 2020. Detta innebär att barns rättigheter fått ett ännu starkare fäste, särskilt då artikel 3 i barnkonventionen säger att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Det är utifrån denna artikeln som uppsatsen har granskat det nya lagförslaget. Generellt har tidsbegränsade uppehållstillstånd fått kritik för att inte vara till barns bästa. Undersökningar visar att tidsbegränsade uppehållstillstånd resulterar i ökad stress hos barn och kan leda till sämre sjukvård för barn. Det är därför intressant att granska hur barnkonventionen förhåller sig till förslaget om att tidsbegränsade uppehållstillstånd ska bli ny huvudregel i utlänningslagen. En rättsdogmatisk metod har använts och inslag av de lege ferenda har inkorporerats i slutsatsen och diskussionen. Detta eftersom lagförslaget inte är optimalt utformat utifrån barnkonventionen och förslag till förändringar av lagförslaget har därför redovisats. En stor del av artikel 3 i barnkonventionen är förenlig med förslaget och att vara barn ska inte vara en egen grund för uppehållstillstånd. Samtidigt saknas en ordentlig barnkonsekvensanalys i SOU 2020:54 och i prop. 2020/21:191. Detta i kombination med att inget utrymme ges för individuella bedömningar när det kommer till längden på uppehållstillstånd som ges till barn gör att förslaget inte är optimalt utformat utifrån artikel 3 i barnkonventionen.