Psykoterapeuters användande av Anknytningsteorin

Sammanfattning: Inledning: Anknytningsteorin ligger till grund för hur vi relaterar till andra människor genom hela livet. Denna studie vilar på hur psykoterapeuter använder sig av anknytningsteorin på olika sätt i sitt kliniska arbete. Studien tillkom utifrån författarens intresse för hur anknytningsteorin kan användas i psykoterapi. Frågeställningar: Hur beskriver psykoterapeuter att de använder sig av anknytningsteorin i mötet med patienter? Vilka konsekvenser av anknytningsbrister ser psykoterapeuterna? Hur tänker psykoterapeuterna kring reparerande av anknytningsbrister? Metod: Denna studie har en kvalitativ ansats. Studien bygger på fyra intervjuer för att få en djupare förståelse för kring hur anknytningsteorin används i det kliniska arbetet. Intervjuerna är semistrukturerade. Resultat: Anknytningsteorin används av psykoterapeuter i det kliniska arbetet åtminstone av de personer som intervjuats i den här studien. Teorin används som ett redskap för att nå en djupare förståelse av personen de möter. Detta både genom att fundera kring hur kvaliteten på mötet är och genom att vara lyhörda för vad som sägs och hur det sägs. Diskussion: Resultaten visar att Anknytningsteorin kan vara ett stöd i arbetet med att förstå och hjälpa människor att komma vidare. Det visar även att en god anknytningsrelation kan fungera som ett skydd för senare eventuella patologier.