Samspel och kommunikativa strategier - en fallstudie i förskoleklassen kring barn som utmanar -

Sammanfattning: Sammanfattning/Abstract Linda Bäckström (2015). Samspel och kommunikativa strategier – en fallstudie i förskoleklassen barn som utmanar. (Interaction and communication strategies - A casestudy in pre-school class about children who act challenging). Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola. Syftet med examensarbetet är att belysa och studera hur interaktion och förhållningssätt ser ut mellan pedagoger och utmanande barn i en förskoleklass, och hur dessa speglas i olika kommunikativa strategier. Vidare syftar studien på att undersöka och bidra med kunskap om vilka proaktiva och åtgärdande strategier som kan underlätta för en inkluderande och fungerande lärandemiljö. Undersökningen har som mål att öka förståelsen kring vikten av ett fungerande samspel och en bra kommunikation mellan pedagoger och barn som utmanar i skolmiljön. Frågor som behandlas är; Vilka kommunikativa strategier använder sig pedagogerna av när ett barn på något sätt utmanar i verksamheten? När och på vilket sätt använder sig pedagogerna av specialpedagogens kompetens i relation till undervisning, lärandemiljön samt i proaktiva insatser, för att minska risken att något barn faller utanför ramarna? Hur är verksamheten strukturerad för att fånga barns olikheter? Studiens teoretiska utgångspunkter är ett maktperspektiv, samt den kommunikativa samspelsteorin. Inom dessa teoretiska utgångspunkter används centrala begrepp som analytiska redskap vid analys, tolkning och beskrivning av metod. Utgångspunkterna för teorin är grundade på en empirisk insikt som stämmer överens med studiens syfte och metod. I studien ingår två förskoleklasser och sex pedagoger. Datainsamlingsmetoderna är halvstrukturerade intervjuer samt deltagande observationsstudier av 52 barn och sex pedagoger, vilket ger underlag för bearbetning, analys och tolkning. Arbetsgången i studien följer en kvalitativ analys som utgår från en hermeneutisk tolkning influerad av en etnografisk ansats. Implikationer; I resultatdelen tolkas det empiriska materialet utifrån en integrerad analys kopplat till sju olika rubriker; Definition och tolkning av barn som utmanar, kommunikativa strategier och bemötande, samspel och förhållningssätt, den inkluderande och proaktiva lärandemiljön, specialpedagogens roll, verksamhetens struktur samt makt och kontroll. Vidare analyseras transkriptionerna från intervjuanalyserna samt anteckningarna från observationerna tillsammans med forskning, teori och tankegångar bildar en textnära analys kring de olika beskriva fenomenen med utgång av studiens frågeställningar. Analysen ligger till grund för det relationella perspektivet vilken innebär att den specialpedagogiska verksamheten samspelar med övrig pedagogisk verksamhet i skolan, och att förändringar i organisation, grupp eller individnivå antas kunna påverka möjligheterna att uppfylla vissa mål. Analysen visar att samtliga pedagoger använder sig av någon form av strategi, forskningsbaserad eller uppkommen efter egen erfarenhet. Detta kan vara strategier såsom att använda sig av ett lågaffektivt bemötande, att möta barnen i deras känsla och konkretisera denna samt använda sig av ett samspel där man hittar barnets kärna; att se barnet innanför det utmanande beteendet. Här poängterar Eresund och Wrangsjö (2008) att det är i den komplementära zonen det sker en utveckling av anknytningsmönster. Men det gäller att hitta en balans i ett dyad-samspel, i form av en reglering av avstånd och närhet. Gällande det proaktiva arbetet har de flesta informanterna av skilda anledningar svårt att konkretisera hur de arbetar med detta, men ett exempel av proaktivt arbete är det som kallas organiserad fri lek, vilket uppkommit som proaktiva insatser för en mer inkluderande lärandemiljö, och som enligt informanterna anses ha fallit väl ut hos både pedagoger och barn. Några pedagoger önskar dock en mer förebyggande inriktning samt att de använder sig av handledning i högre grad. För att fånga barns olikheter och för att minska risken att någon faller utanför ramarna, anser sig de flesta pedagoger ha ett tillåtande klimat där alla barn blir sedda och bekräftade, samt befinner sig i en begriplig miljö. Cothran och Ennis (1997) visar bland annat att lärarens personlighet är avgörande för maktförhållandet mellan lärare och elev. I deras studie är två maktstrategier funna; strategiskt tillbakadragande samt förhandlingar och utbytessystem, som det ges exempel på från den här observationsstudien under analysdelen. Slutsatsen visar på vikten av kommunikationen och att man bemöter barnen i deras lärande, vilket även Williams och Pramling-Samuelsson (2000) belyser, men i den här analysen vinklas detta även mot samspelsteorin. Barns lärande sker i sociala sammanhang och barn påverkas av de vuxnas attityder. Bemötandet är alltså avgörande för utvecklingen om barn kommer att skapa en positiv självbild och i detta är delaktighet, kommunikation och lärande mycket viktiga aspekter, vilket även går att avläsa i läroplanen (Skolverket, 2011). Flera studier med liknande eller andra teoretiska utgångspunkter visar att bland annat lektionerna är en lärandesituation där makt utövas med hjälp av ordning och regler, vilket även visade sig i denna studie där skilda forskningsaspekter, bland annat Foucaults maktteori, tolkas kring makt.