Betydelsen av identifiering och behandling av smärta hos personer med demens och personer med BPSD : en litteraturöversikt

Detta är en Magister-uppsats från Sophiahemmet Högskola; Sophiahemmet Högskola

Författare: Sanna Franzén; Elin Nilsson; [2016]

Nyckelord: Demens; Smärta; Smärtskattning; BPSD;

Sammanfattning:

Demens är ett samlingsnamn för olika symptom orsakade av hjärnskador som kan yttra sig på många olika sätt beroende på var hjärnskadan finns. Demens påverkar varje person olika, beroende på sjukdomens påverkan och personens personlighet innan hen blev sjuk.

 

I stort sett alla personer med demenssjukdom riskerar att någon gång under sjukdomsförloppet drabbas av beteendemässiga och psykiska symptom [BPSD] som en följd av sin sjukdom. BPSD omfattar olika symtom såsom aggressivitet, vandring, skrik, plockande, störd dygnsrytm, hallucinationer, vanföreställningar, depressioner och ångest. Symptomen orsakar lidande för både den drabbade och dess närstående, och vårdpersonal har ofta svårt att bemöta dem. En utredning av BPSD syftar till att bedöma och därefter åtgärda bakomliggande orsaker till BPSD och första prioritet i behandlingen av BPSD är att i varje enskilt fall åtgärda orsakerna eller de utlösande faktorerna till symtomen. Vid ett nytillkommet symtom eller beteende hos personen med demenssjukdom ska andra nytillkomna tillstånd misstänkas då det kan vara andra sjukdomar eller skador som ligger bakom. Smärta kan till exempel ligga till grund för utåtagerande beteende som aggressivitet, agitation och konstant ropande. Det finns även ett säkerställt samband mellan smärta och depression.

 

Smärtbedömning är ett viktigt hjälpmedel för att ställa diagnos och sätta in adekvat behandling mot smärta. Smärtbedömning kan försvåras av kognitiv nedsättning. Vid nedsatt kognitiv funktion kan nytillkomna förändringar i uttrycksätt eller funktion så som plötsliga gångsvårigheter, gråt eller depressiva uttryck antyda att personen har smärta. Hos en person med demenssjukdom i avancerat skede kan smärta vara mycket svårt att diagnostisera och det är vanligt att vårdpersonal underskattar patientens smärta.

 

Studiens syfte var att belysa hur smärta kan identifieras och lindras hos personer med demenssjukdom samt vilken betydelse smärtlindringen kan ha för BPSD. Metoden som har använts är litteraturöversikt och 15 studier har inkluderats efter sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Efter analys av de 15 studierna har fyra teman hittats som presenteras i resultatet.

 

Resultatet påvisar att smärtskattningsverktyg, särskilt verktygen av observationstyp, kan vara ett bra hjälpmedel för att göra smärtbedömning av personer med demenssjukdom, men flera studier visar dock på att det finns risk för felskattning och att smärtskattningsverktyg kan ge falska positiva svar på smärta. Sjuksköterskor vittnar även om att det upplevs svårt att tolka smärtskattningsverktygens poäng, och att de smärtbeteenden som personer med demenssjukdom uppvisar också är svåra att särskilja från beteende orsakade av andra orsaker. Vid identifierad och konstaterad smärta visar studier att farmakologisk smärtbehandling av smärta har god effekt inte bara på smärtan utan även mot olika beteendeförändringar. Individanpassade åtgärder mot misstänkta smärtbeteenden kan ha effekt på BPSD men kan även försena adekvat farmakologisk smärtbehandling. Slutsatsen är att för att minska BPSD genom att lindra smärtan hos personer med demenssjukdomar är det viktigt med en korrekt smärtbedömning, något som visat sig inte vara helt enkelt.

 

Nyckelord: Demens, smärta, smärtskattning, BPSD.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)