För klientens bästa : en studie av professionellas upplevelser av att arbeta med klienter i case management.

Sammanfattning: Det råder delade meningar om implementeringen av evidensbaserad praktik i socialt arbete. De olika uppfattningarna går från att förespråkarna hävdar att en evidensbaserad praktik säkerställer att de professionella ges bästa möjliga förutsättningar för sitt yrkesutövande och förvaltande av dennes kompetens, genom att beforskade metoder kvalitetssäkrar tillämpningen – medan dess belackare ser det som en stelbent och styrd arbetsform som på sikt riskerar urholka den professionella kompetensen. Samtidigt testas i en svensk kommun ett nytt sätt att arbeta, ett sätt som inspirerats av case management och som innebär ett brett handlingsutrymme för de professionella samt att klienten äger sin egen problemformulering. Då case management stått som inspiration för arbetssättet, vilket har tagit fasta på vissa inslag av detta, har denna studie undersökt två fall som inspirerats av detta – dels det nämnda fallet med det breda handlingsutrymmet, dels ett som arbetar med ett manualstyrt, evidensbaserat arbetssätt. Denna studies syfte var att förstå hur professionella som arbetar med arbetssätt inspirerade av case management upplever relationen till klienterna och hur de professionella upplever sin roll i relation till arbetssättet. Tanken var att på detta sätt bidraga till den framtida utvecklingen av case management inom socialt arbete, samt att bidraga till den rådande diskussionen rörande evidensbaserad praktik inom detsamma. För att uppnå detta nyttjades ett kvalitativt, hermeneutiskt närmande, med teoretiska utgångspunkter i form av teorier om makt och roller. Intervjuerna analyserades genom kodning, kategorisering och tematisering. I resultatet såg vi två övergripande teman i form av makt och samverkan; temat makt handlade om vilka spelregler som råder mellan klient och professionell, vad arbetssättet utgör för faktor i samspelet, och temat samverkan handlade om en växelverkan mellan bemötande och förtroende mellan den professionelle och klienten. Trots arbetssättens olikheter, fann de professionella inom båda fallen relationen till klienten som central för arbetet, samt såg sitt arbetssätt som passande för att uppnå den relation som arbetet fordrar. Gällande arbetssättets ramar, fanns en skillnad i att det manualstyrda fallet såg sina fasta ramar som en trygghet i arbetet, både för sig själva och klienten – medan det andra fallet tvärt om såg sin relativa avsaknad av ramar som en tillgång för att möta klienten på dennes villkor. Sett till maktaspekterna i arbetet fanns en tydligare strukturell makt, disciplin, i det mer styrda arbete som utfördes i det manualstyrda fallet, samtidigt som inslag av reflexiv styrning fanns hos fallet som lät klienten äga problemformuleringen. Informanternas förmedlade upplevelser av respektive arbetssätt visar på att samtliga ser sitt arbetssätt som för ändamålet positivt och tillräckligt. Således pekar studiens resultat mot att ett styrt arbete inte behöver uppfattas som negativt, så länge som styrningen tjänar arbetets syfte kan den tvärtom upplevas som positiv. Informanternas förmedlade rollupplevelse visade på en skillnad. De professionella vid det manualbaserade sättet förmedlade klara spelregler för klienterna som dessa hade att förhålla sig till, samtidigt som det andra arbetssättets informanter fokuserade på klientens önskemål och såg sig som möjliggörare. Gemensamt för båda fallen var dock att de såg sig som hjälpare, där för klientens bästa. Alltså skiljer sig inte grundsynen på den egna rollen mellan de olika fallen, trots arbetssättens olika art.