Att leva med förälder som har psykisk sjukdom : En litteraturöversikt över barnens upplevelse

Sammanfattning: Bakgrund: Barn påverkas redan i tidig ålder av deras förälders mående. Har ett barn en eller flera föräldrar med psykisk sjukdom räknas barnet som anhörig även om de inte får de resurser som de behöver. Deras behov och utveckling påverkas av olika faktorer. Insatser bör göras för att ge dem det stöd och hjälp de behöver för att främja en god hälsa. Oftast frågas föräldern om vad den anser att man ska berätta för barnet, men vad vill egentligen barnet själv?  Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva barnens upplevelser och behov av stöd i att leva med en eller flera föräldrar med psykisk sjukdom/störning. Metod: Litteraturöversikt baserad på åtta vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2008-2018. Artiklarna har hittats genom sökningar i databaserna PsychInfo, PubMed och Nursing and Allied Health Database. Analysen och diskussionen utgår från Dorothea Orems egenvårdsteori.  Resultat: Resultatet mynnade ut i sju teman (a) att behöva lära sig tecken på sjukdom (b) att anpassa sig efter och hantera föräldern (c) att ta ansvar för familjen (d) att känna sig utanför (e) att ha blandade känslor (f) att vara i behov av stöd och hjälp (g) att få kunskap och information. Barnen lärde sig att se tecken på förälderns sjukdom för att kunna anpassa sig efter och hantera den sjuke föräldern. Barnen i dessa familjer tog mer ansvar än andra barn då de ansåg att deras förälder inte alltid var kapabel till att själv ta ansvar. De kände sig utanför och ensamma. De kände sig även rädda, oroliga, skamfyllda och kärleksfulla. Barnen var i stort behov av stöd och att ha någon att prata med. De var även i stort behov av information för att kunna hantera situationen och de fick inte alltid det av sina föräldrar. Diskussion: Barnet behöver få information så att den förstår att föräldern inte alltid kan ta sitt ansvar för närståendeomsorg. Det är även viktigt att ge information och hjälp till föräldrarna så att de kan få ett större föräldraansvar. Dessa barn saknar flera av sina universella grundbehov, exempelvis en trygg omgivning. Det är viktigt med stödgrupper så att barnen får prata med någon och får vänner. Det är även viktigt att se barnen och deras känslor.