Park för biologisk mångfald : ett förslag för utformning med fokus på pollinerande insekter och fåglar

Sammanfattning: Biologisk mångfald minskar, och att ta hänsyn till den även i urban planering blir viktigare och allt vanligare. Urbanisering ses som en av de största faktorerna till minskad biologisk mångfald, men urbana områden kan även tillhandahålla habitat som gynnar en mängd arter. Frågeställningarna i detta arbete berör hur den biologiska mångfalden kan ökas i parkmiljöer avsedda för rekreation, samt vilka krav som pollinerare och fåglar ställer på sin miljö, och hur denna kunskap kan användas i gestaltningen för en park i Ängelholm. Målet var att genom en litteraturstudie om pollinerares och fåglars ekologi och habitatskrav implementera den införskaff ade kunskapen i ett gestaltningsförslag. Syftet med detta arbete var att öka medvetenheten om biologisk mångfald, och hur den kan vara en aktiv del i gestaltningen för en urban park. Syftet var även att öka medvetenheten om att det inte enbart är människor som befolkar stadens grönytor, utan den delas med andra levande organismer, vars behov även bör tas i åtanke. En litteraturstudie för pollinerande insekters och fåglars ekologi habitatskrav gjordes utifrån en ekologisk designkontext, med ytterligare fokus på indikatorarterna behov. Indikatorarterna valdes genom en urvalsprocess där faktorer så som förekomst i nordvästra Skåne, livsmiljöer, boförhållanden med mera var viktiga. Parken Ängavången i Ängelholm valdes som plats för gestaltningsförslaget, som till största del riktade sig till indikatorarternas behov, men som även i viss utsträckning tar estetik samt människans rekreation i beaktning. . Litteraturstudien riktade sig till solitärbin, humlor, dag Ʀ ärilar och fåglar, med mer detaljerad information angående de speci fi ka indikatorarterna. Dessa utgörs av rödmurarbi (Osmia bicornis), trädgårdssandbi (Andrena haemorrhoa), trädgårdshumla (Bombus hortorum), åkerhumla (Bombus pascuorum), aurora Ʀ äril (Anthocharis cardamines), puktörneblåvinge (Polymmatus icarus), slåttergräs Ʀ äril (Maniola jurtina), blåmes (Cyanistes caeruleus), gråsparv (Passer domesticus) och grön fi nk (Chloris chloris). Utifrån information kring arternas krav på miljö och föda gjordes gestaltningsförslaget, men inkluderade även människans användning på platsen, utifrån en metodik som riktar sig till ekologisk landskaps- och planteringdesign. Mycket fokus var på att skapa förhållanden och miljöer som gynnar arterna, så som attraktiva bomiljöer, nyckelväxter för Ʀ ärilslarver, nektaroch pollenrika blommor samt bärproducerande träd och buskar. Att utifrån ställda krav skapa en gestaltning är inget nytt för en landskapsarkitekt, och att gestalta utifrån indikatorarternas krav upplevdes inte som någon större skillnad än om de varit från människan. Det finns inte många exempel i Sverige där biologisk mångfald är en del av gestaltningen, där den innefattar levande organismer så som djur och insekter, och inte enbart mångfalden bland växter. I och med den biologiska mångfaldens minskning bör människan göra sitt yttersta för att gynna den, då det är vi som till största del är orsaken. Slutsatsen som kan dras utifrån detta arbete är att med lite hänsyn och eftertanke kan små medel komma långt, så som användandet av nyckelväxter, inhemska växtarter, och lämpliga miljöer för bon. Vill man gynna en viss art bör hela livscykeln tas i åtanke.