En vit kvinna som har ett svart hembiträde kan inte vara rasist : En diskursanalytisk studie av afrobrasilianska kvinnors tal om ras och kön

Sammanfattning: Brasilien är ett land som historiskt och kulturellt har präglats av kolonialisering och slaveri, vilket har bidragit till en befolkning som kännetecknas av mångfald när det kommer till ras och kultur. Andra konsekvenser av det historiska arvet är att den patriarkala familjen kommit att få central betydelse i samhället samt att vithet kommit att idealiseras när det gäller ras och hudfärg. Mot denna bakgrund utgör afrobrasilianska kvinnor en utsatt grupp då de riskerar att drabbas av både sexism och rasism i sin vardag.     Syftet med den här studien var att med en socialkonstruktionistisk ansats och utifrån ett intersektionellt perspektiv undersöka hur afrobrasilianska kvinnor talar om ras och kön utifrån upplevelser och erfarenheter av fördomar och diskriminering. Intervjuer har gjorts med tio deltagare uppdelade i två fokusgrupper. Den ena gruppen bestod av kvinnor i åldrarna 50 till 77 år och den andra gruppen utgjordes av tonårstjejer mellan 14 och 15 år. Intervjuerna har analyserats med hjälp av diskursiv psykologi, vilket är en kvalitativ analysmetod inom det diskursanalytiska fältet.     Mest framträdande i deltagarnas tal var upplevelser och erfarenheter av fördomar och diskriminering på grund av ras, medan motsvarande för kön förekom i begränsad utsträckning. En övergripande och till synes dominerande diskurs identifierades i hur deltagarna pratade om ras och hudfärg. De använde sig av ett språkbruk där ras och hudfärg syftade till att beskriva, definiera och värdera. Vidare tydliggjordes att benämningen negro kan användas både på ett neutralt sätt och i syfte att nedvärdera och förolämpa. Intervjudeltagarna pratade om upplevelser och erfarenheter av fördomar och diskriminering på grund av ras på i huvudsak två olika sätt. Dessa sätt kan ses som konflikterande tolkande repertoarer under benämningarna det harmoniska samhället och det rasistiska samhället. Dessutom identifierades retoriska strategier för att hantera den utsatthet som det rasistiska samhället medför.     Tal om upplevelser och erfarenheter av fördomar och diskriminering på grund av kön framstod som mindre tillgängligt för deltagarna. Dock framträdde vad som beskrivs som en dominerande diskurs där traditionella könsroller ses som självklara. Utifrån ett mer uttalat intersektionellt perspektiv riktades avslutningsvis fokus mot de skärningspunkter och överlappningar som synliggjordes mellan ras och kön. Som ytterligare en viktig social kategorisering i deltagarnas tal identifierades klass, varför även denna kategori inkluderades i analysen. Den bild som framträdde var den av den afrobrasilianska kvinnan som unik i sin utsatthet i förhållande till både kvinnor av annan ras och hudfärg samt män av samma ras och hudfärg.