Osakliga skillnader i lön eller diskriminerande löneskillnad?

Sammanfattning: Föreliggande uppsats behandlar lönediskriminering och osakliga löneskillnader på grund av kön på den svenska arbetsmarknaden. Rättsdogmatisk metod har legat till grund för uppsatsens underlag genom rättskälleläran samt empiriskt material i form av statistik från Medlingsinstitutet och rapporter från motparter på arbetsmarknaden. Praxis har visat att den mest problematiska och svåråtkomliga lönediskrimineringen främst finns i arbeten vilka teoretiskt är att betrakta som likvärdiga, men i praktiken väsentligt olikartade. Här återfinns den strukturella värdediskrimineringen, vilken sällan omfattas av Diskrimineringslagen. Likalönstvister vid lika arbete löses vanligtvis genom förhandlingar mellan parterna. Förutsättningarna för lönediskriminering enligt lagen har kartlagts och praxis har påvisat en spänning mellan EU-rättens utvidgning och den svenska autonomin med kollektivt framförhandlade villkor. Marknadsfaktorn har godtagits som saklig grund för löneskillnader och är det vanligast förekommande motbevisningsargumentet hos arbetsgivaren i domstol. Det finns ett tydligt mönster av lättnad i bevisbördan för arbetsgivaren i praxis som inte överensstämmer med bevisbördesregeln. Arbetsdomstolen tillämpar EU-rätten inkonsekvent, endast då den överensstämmer med kollektivavtal och den svenska modellen. Större krav behöver ställas på arbetsgivarens motbevisning vid likalönstvister. Arbetsgivaren har inte behövt påvisa hur stor del av löneskillnaderna som tillkommit på grund av marknadsskäl. Inte heller svårigheter i rekryteringsprocessen vid försök att bortse från marknadsfaktorn eller hög personalomsättning på jämförelsepersonens befattning. Det finns därav mer att efterfråga avseende bevisunderlaget i Arbetsdomstolen.