Hur barriärer tar form i relation till parker : En kvalitativ studie av Scaniaparken och Cronhielmsparken i Malmö

Sammanfattning: Parker som är av god kvalitet har blivit allt mer viktigare i stadsplanering. Att ha möjlighet till vistelse av en kvalitativ park har visat sig vara en bidragande faktor till en mer jämlik folkhälsa. Forskning pekar på att en park som innehar mycket barriärer brister i besöksvänlighet. Barriärer kan yttra sig på olika sätt men är oftast kopplade till tillgänglighet, tillgång och attraktion. Tillgänglighet handlar om parkers existens och avstånd till bostäder. Tillgång innebär att en park är både fysiskt och psykiskt välkomnande och hur väl den är kommunicerad. Hur väl en park upplevs beror på att attraktionen till parken oftast handlar om att människor har olika behov. I detta arbete kommer vi att undersöka hur ett rättviseperspektiv i planering skulle kunna vara ett tillvägagångssätt för att minska barriärer i utveckling och utformning av parker. Genom att göra ett platsbesök, analysera dokument och utföra en intervju har vi kunnat skapa oss en förståelse för hur barriärer tar form och hur de potentiellt skulle kunna minska. Vårt arbete baseras på en tidigare studie som utgår från en tes om att mer utsatta grupper i samhället har sämre tillgång till kvalitativa parker. I studien visade det sig att tesen inte riktigt kunde styrkas dock framkom det att bland annat utsatta grupper oftast har sämre tillgång till parker med god attraktion. I vårt arbete har vi kommit fram till liknande resultat och även fått en förståelse i att ett ökat rättviseperspektiv i planering kan bidra till att minska barriärer.