Gävleborgs förutsättningar för etablering av kemisk återvinning : Materialåtervinning av plastavfall med pyrolys som ett komplement till regionens befintliga avfallssystem

Sammanfattning: Plast är ett kostnadseffektivt och användbart material i dagens samhälle. Baksidan med plasten är dock hur den produceras och slutbehandlas. I dagsläget är ungefär 90 % av plastmaterialet på marknaden producerat av fossil råolja, vilket är en ändlig resurs som uppskattas vara förbrukad om 50 år om detta inte förändras. Världen över deponeras eller förbränns majoriteten av plastavfallet som på så sätt ger upphov till negativ miljöpåverkan som växthusgasutsläpp och läckage till mark och vatten. Materialåtervinning av plastavfall sker i en jämförelsevis låg grad och då främst genom mekanisk återvinning. Tekniken är begränsad och av den anledningen har alternativa tekniker, som bland annat kemisk återvinning, uppmärksammats inom politiken och forskning. Det är ett samlingsnamn på ett flertal tekniker som kan användas för materialåtervinning genom att sönderdela materialet till sina minsta beståndsdelar och därigenom framställa en produkt som liknar jungfruligt material. I denna studie har den kemiska återvinningstekniken pyrolys valts ut baserat på sådant som vilken typ av plast tekniken lämpar sig för och dess kommersiella användning på marknaden. Syftet med studien var att undersöka vilka förutsättningar det finns för att upprätta en pyrolysanläggning i Gävleborg med avseende på regionens plastavfallsflöden, dess befintliga infrastruktur samt miljömål och strategier. Gävleborg valdes ut som fokusområde med anledningen av att det för närvarande inte pågår något projekt för etablering av kemisk återvinning i de nordliga delarna av Sverige. Samtliga aktuella projekt är lokaliserade i syd- och mellansverige, framför allt i anslutning till plasttillverkaren Borealis som har en anläggning i Stenungsund, Göteborg. Inom studien tog författarna fram två teoretiska scenarion för hur en pyrolysbehandling av plastavfall inom regionen kan möjliggöras. Scenario 1 utgår från att pyrolysanläggningen tar emot avfall bestående av enbart plast som identifierats inom regionen, vilket sedan sorteras i anslutning till pyrolysanläggningen. I scenario 2 upprättas en extern sorteringsanläggning för att möjliggöra att plasten från samtliga avfallsflöden och näringar samlas in och sorteras. Därifrån transporteras lämpligt plastmaterial till pyrolysanläggningen. En slutsats baserad på studiens frågeställningar och avgränsningar visar att det finns möjligheter för etablering av en pyrolysanläggning i Gävleborg med avseende på infrastruktur, tillgång till plastavfallsflöden och att det potentiellt kan gynna regionens uppsatta mål inom plastavfallshantering. En förutsättning är dock att ett utökat insamlings- och sorteringssystem implementeras för att detta ska vara genomförbart i och med att tekniken kräver ett väldefinierat och rent plastavfallsflöde.