Pyometra hos hund : skyddande respektive predisponerande faktorer

Sammanfattning: Pyometra är en allvarlig och utbredd sjukdom som främst drabbar äldre, intakta tikar. Sjukdomen utvecklas under lutealfasen och karaktäriseras av en inflammation och varansamling i uterus. Den vanligaste åtgärden är kastration. Etiologin tros vara att uterus under inflytande av östrogen och progesteron blir mer mottaglig för en ascenderande bakteriell infektion. Östrogen uppreglerar antalet östrogen– och progesteronreceptorer och förstärker därmed progesterons effekt på uterus. Progesteron verkar i sin tur på uterus genom att stimulera körteltillväxt, öka sekretion och minska kontraktilitet, vilket i sin tur leder till en ökad infektionskänslighet. I de allra flesta fall isoleras Escherichia coli i samband med pyometra och dess ursprung kan härledas till tikens normalflora. En annan del i etiologin är cystisk endometriehyperplasi (CEH), en histopatologisk förändring av endometriet som verkar predisponerande för pyometra. CEH ses dock frekvent som ett bifynd hos äldre tikar och kan förekomma oberoende av pyometra. Genom åren har flertalet potentiellt skyddande respektive predisponerande faktorer varit föremål för vetenskapliga studier. Ålder är en sådan faktor och en ökad incidens bland äldre tikar är mycket tydlig. Mekanismer som föreslagits ligga bakom detta samband är bl.a. minskad fysiologisk motståndskraft, det ökande antalet genomgångna löpcykler och en ökad lokal produktion av progesteron. Vidare har dräktighet bekräftats vara en skyddande faktor i flertalet studier men orsaken till detta är inte utredd. Det har även visat sig att betydelsen av dräktighet som en skyddande faktor kan skilja sig åt mellan olika raser. Även kliniska symtom på skendräktighet och dess koppling till pyometra har undersökts. Resultaten är dock tvetydiga och det går inte att avgöra om skendräktighet fungerar som en skyddande eller predisponerande faktor. Vidare har man kunnat visa att incidensen mellan olika raser kan variera mellan ca 10-50 %, något som indikerar att genetiken spelar en viktig roll. Raser som konstaterats vara predisponerade är bl.a. långhårig collie, golden retriever, rottweiler, berner sennen, leonberger och cavalier king charles spaniel. Vilka genetiska komponenter som är aktuella är dock okänt, och man vet i dagens läge inte hur nedärvningen fungerar. En annan faktor som misstänkts öka risken för pyometra är farmakologisk behandling med östrogen eller progesteronderivat alternativt antiprogesteron. Studier har bekräftat ett positivt samband mellan behandling med östrogen och en lägre medelålder vid utvecklandet av pyometra. Det finns däremot inga studier som visar på någon koppling mellan behandling med progesteronderivat samt antiprogesteron och pyometra. Både ålder, ras, dräktighet och östrogenbehandling kan spela en avgörande roll för vilka individer som drabbas av pyometra. Ålder och genetik bedöms som de viktigaste riskfaktorerna, medan dräktighet och östrogenbehandling kräver mer forskning innan man kan dra några slutsatser kring omfattningen av deras betydelse. I dagens läge har man kartlagt flertalet viktiga faktorer, men bristen på kunskap om deras mekanismer gör att man inte kan använda informationen på ett effektivt sätt. Fortsatta studier på både sjukdomens etiologi samt mekanismerna bakom predisponerande- respektive skyddande faktorer bör prioriteras, och framtida studier inom detta område skulle kunna leda fram till verktyg som kan spela en viktig roll i ett förebyggande arbete.