En analys av mesostrukturella variationer i Stockholmslera med avseende på vattenkvot, konflytgräns och lerhalt

Sammanfattning: När geotekniska laborationsanalyser utförs undersöks ofta kolvprover från olika djup som får representera marken vid det djupet provet är taget. I ett homogent lerskikt kan denna punkt antas vara representativ. I en icke-homogen lerjord, till exempel i varvig lera, skulle denna punkt kunna infalla i en icke-representativ variation. För att ta reda på om dessa strukturella variationer påverkar en leras mekaniska egenskaper har i denna studie lerprover från olika platser i Stockholms län analyserats. Genom laborationsundersökningar har lerornas vattenkvot, konflytgräns och lerhalt bestämts och jämförts med varandra. Konflytgränsen definieras som vattenkvoten då en lera går från plastisk konsistens till flytande konsistens och bestäms i denna studie med fallkonmetoden (Axelsson & Mattsson, 2016). Vattenkvoten anger förhållandet mellan jordens fasta massa och vattnets massa och bestäms genom vägning och torkning i ugn (Larsson, 2008). Lerhalten i ett jordprov bestäms genom en hydrometeranalys som anger mängden lera i förhållande till övriga kornstorlekar i provet. Proverna som har studerats i denna studie var av varierande kvalitet med avseende på varvighet och både glaciala och post-glaciala leror har undersökts. Resultatet visar att det är svårt att studera skillnader mellan ljusa och mörka variationer i leror som inte har en tydlig varvighet och att stora variationer förekommer i de undersökta parametrarna för mörka såväl som ljusa skikt.