Vårdpersonalens erfarenheter av att använda levnadsberättelsen inom särskilda boenden för personer med demenssjukdomEmpirisk studie med kvalitativ ansats

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Högskolan Dalarna/Omvårdnad; Högskolan Dalarna/Omvårdnad

Sammanfattning: Bakgrund: För att skapa en så bra livskvalitet som möjligt för personen med demenssjukdom behöver vården och omsorgen ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt med personen i fokus istället för demenssjukdomen i sig. Levnadsberättelsen är ett betydelsefullt verktyg för att lära känna personen med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda levnadsberättelsen inom särskilda boenden för personer med demenssjukdom.Metod: Kvalitativ intervjustudie med vårdpersonal på särskilda boenden för personer med demenssjukdom. Resultat: Levnadsberättelsen var viktig för att lära känna personen vilket var betydelsefullt för att planera omvårdnaden och bemöta personen på bästa sätt. Den kunde bidra till att bibehålla funktioner och vanor samt vara en hjälp vid samtal som kunde stimulera och väcka minnen. Levnadsberättelsen kunde också vara en hjälp för att förebygga och lindra BPSD. Utbildning och ett gott ledarskap sågs som framgångsfaktorer för ett väl fungerande arbete med levnadsberättelsen. Slutsats: Levnadsberättelsen är en förutsättning för att kunna bedriva personcentrerad vård inom särskilt boende för personer med demenssjukdom. Den är en hjälp för att kunna respektera personens vilja och önskemål samt för att kunna planera vården och omsorgen därefter. Utbildning av vårdpersonal samt goda chefsegenskaper har kunnat ses som framgångsfaktorer för ett lyckat arbete med levnadsberättelsen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)