Påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling - En studie av rekvisitet i 2 och 3 §§ LVU

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Emma Nilsson; [2009]

Nyckelord: Familjerätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Barn som far illa, eller riskerar att fara illa, kan i Sverige tvångsomhändertas och beredas vård enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). I lagstiftningen skiljer man på så kallade miljöfall och beteendefall. Med miljöfall avses fall där problemen och omständigheterna som föranleder ett ingripande finns i barnets omgivning, såsom att barnet blivit utsatt för misshandel eller övergrepp. Beteendefall är istället de fall där problematiken är hänförlig till barnet självt, såsom missbruk eller brottslig verksamhet. Ledande för vad som innebär en påtaglig risk för barnet, framför allt i miljöfallen, är barnets grundläggande behov. Det finns vissa behov som barnet måste få tillgodosedda för att inte riskera sin hälsa och utveckling, såsom omvårdnad, skydd och respekt för sin person. För att ett tvångsomhändertagande enligt LVU ska få lov att ske måste omständigheterna i fallet innebära en påtaglig risk för skada på den unges hälsa eller utveckling. I begreppet påtaglig risk ligger att det inte får röra sig om en ringa risk, det ska finnas konkreta omständigheter som visar att det föreligger en sådan risk i just det aktuella fallet, det får inte handla om generella antaganden och det måste finnas ett tydligt vårdbehov för den unge. Dessa principer har fastslagits i förarbeten och praxis. Påtaglig risk är ett relativt nytt begrepp i LVU, det tillkom genom revidering av lagen år 1990. Den tidigare gällande lagen använde sig av begreppen fara och allvarlig fara, man gjorde skillnad mellan graden av fara i det som motsvarar dagens 2 § respektive 3 § LVU. Genom revideringen togs skillnaden bort med avsikten att kunna ingripa i ett tidigare skede i beteendefallen, tidigare hade det många gånger varit för sent att vända det destruktiva beteendet när ett ingripande väl kunde ske enligt lagen. Genom en empirisk undersökning av slumpmässigt utvalda domar från Länsrätten i Skåne län kan det konstateras att den påtagliga risken motiveras i större utsträckning i mål rörande 2 § LVU än i mål rörande 3 § LVU. En hög ogiltig frånvaro från skolan är vanlig som en av grunderna för omhändertagande och en övervägande del av målen härrörande 2 § LVU består av brister i omsorgen såsom att föräldrarna ej kunnat skydda sitt barn från våld eller på grund av egen problematik inte kunnat ge barnet vad det behöver i fråga om mat, rena kläder och så vidare. Få mål kring 3 § LVU handlar om missbruk av beroendeframkallande medel eller brottslig verksamhet, i 85 % av de undersökta domarna omhändertas den unge på grund av ett socialt nedbrytande beteende.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)