En studie i coachning av programledare: Att vara personlig men inte privat.

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker kompetensutveckling där coachning an- vänds som en metod för att utveckla profilering. Coachning och profilering är begrepp som det råder delade meningar kring, samtidigt är det ytterst aktuella på dagens arbets- marknad. Synen på kompetens har på senare år riktats allt mer mot individens förmåga att föra sig själv i det offentliga rummet. Kompetens ses som något flytande och behovet av att utvecklas blir bara större. Denna syn sammanfattas i profilering. Vi har utgått från ett projekt som syftar till att utveckla erfarna programledare genom coachning. Programledare innehar en offentlig roll och den ordinarie utbildningen räcker inte till för att guida programledarna i denna nya kompetens. Coachning är ett begrepp som trendar samtidigt är det otydligt vad det innebär och vem som egentligen kan coacha. Syftet med denna uppsats är att förstå om coachning som metod är lämplig för att ut- veckla profilering som kompetens. Undersökningen har genomförts med ett hermeneutiskt perspektiv och en induktiv ansats. Detta för att kunna tolka deltagarnas upplevelser. Att tolka deltagarnas upplevelser har varit ett sätt att fånga de mjuka värden som profilering innebär. Vi har i vår studie kommit fram till att begreppen coachning och profilering används av lekmän idag men att det behövs mer forskning där begreppen kopplas samman. Arbetsmarknaden skriker efter profilering och det behövs en metod för att utveckla denna. För det aktuella projektet måste metoden utvecklas för att skapa en hållbar metod.