Informed consent: the decision-making capacity of children in relation to gender-affirming treatment

Sammanfattning: När High Court of Justice avkunnade dom i målet Bell v Tavistock konstaterade domstolen att barn under 16 års ålder som lider av könsdysfori högst troligen inte kan ge ett giltigt samtycke till pubertetsbromsande hormonbehandling eller könskonträr hormonbehandling. Världen fick då ta del av berättelsen om en ung flicka som genomgått identitetsbekräftande vård och sedan ångrat sitt beslut. Denna uppsats har undersökt barns medicinska självbestämmanderätt och mer specifikt dess förmåga att samtycka till de vårdinsatser som kan tänkas ingå i identitetsbekräftande vård, först enligt nationell rätt och därefter enligt Barnkonventionen. Det har funnits få nationella bestämmelser att luta sig på och rättsläget förefaller osäkert. Gällande rätt består till största del av principer som inte förekommer i lagstiftning och endast i svag utsträckning i praxis. Principerna innebär en långtgående självbestämmanderätt för barn i medicinska ärenden som enligt en huvudregel alltid ska avgöras genom individuell bedömning. Barnets vårdnadshavare har både rätten och skyldigheten att bestämma i barnets personliga ärenden enligt 6 kap. 11 § FB tills han eller hon fyller 18 år. Små barn kan behandlas med en vårdinsats efteratt proxy-samtycke ges av vårdnadshavarna. De har ingen egen självbestämmanderätt. Allt eftersom barnet mognar, ökar förmågan att fatta egna beslut. Först inträder negativ självbestämmanderätt (förmågan att avböja behandling) och successivt även positiv självbestämmanderätt (förmågan att godta eller söka behandling). Det finns inga lagstadgade bestämmelser som reglerar hormonbehandling eller de ingrepp som inte behandlas i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. I stället gäller Socialstyrelsens rekommendationer som för närvarande är under revidering. Efter att ha informerats i enlighet med Patientlagen (2014:821) och beslutat i samråd med vårdnadshavarna får barnet behandlas med pubertetsbromsande hormonbehandling. Då könskonträr hormonbehandling och kirurgi blir aktuellt har barnet ofta tillträtt en ålder i vilken han eller hon tillerkänns positiv självbestämmanderätt. Vårdnadshavarnas inflytande minskar väsentligt, om inte helt och hållet. Denna utveckling finner generellt stöd i Barnkonventionen, som möjligen eller möjligen inte ger barnet en rätt till identitetsbekräftande behandling. Denna alltmer uppmärksammade fråga är mycket privat till sin natur och innebär sammandrabbningar mellan barnet, vårdnadshavaren och vårdgivaren. Den innehåller flera etiska överväganden för lagstiftaren och samhället i stort.